C. Cecilia var det

Cirkus Triximus hade just slagit upp sitt tält
pojkarna, som av någon (ja, av just denna) anledning
inte var i skolan, sprang omkring bland de omonterade detaljerna
som yra hästar, tänkte den gamla damen
som stannat upp för att se
vad som hände på den slitna gräsplanen
hur kunde det få se så dant ut
annat var det förr
eftersom hon var så trött
blev hon stående längre än
man möjligen kunde vänta sig
Kom hon på bättre tankar?
låt oss hoppas
eller
varför det, förresten
Cecilia var det
som la märke till den gamla
nu var hon väl inte så gammal
men rollatorn och de uttänjda kassarna gjorde sitt för att frammana denna första klassificering
när är man för övrigt gammal
nuförtiden
vid 27 eller 72
jag vet inte
det gjorde väl inte Cecilia heller
Citroënpickupen stod där som
en påminnelse om att tiden gått ur led, oklart hur
vem kan säga något substantiellt däremot
jag försöker tänka mig några ystra dagar
utan att lyckas förstå hur och var jag hamnar
tänker på ordet igen
mer dyster än yster
mer tungfotad än tjänligt i ystra lekar
så lekte man väl förr
i sommarklänning på höskullen
kanske på backen med klövern i rödaste blom
Snärjd och galen
Carl passerade med käpp
lyfte vänsterhanden mot hatten
inte mer
sannerligen, kunde han tänka
det är andra tider
vem ska man beklaga
alla eller ingen
allt pågår och vem vill utropa sig
som skapare och Herre
Cecilia såg honom runda hörnet och försvinna
det var en påminnelse som också den gick
fort ur tid och minne
Carola på väg hem till
sin av andra sällan besökta stuga
kånkande som vanligt på
några kassar med obestämt innehåll
var knappast den enda som undrade
vad hon släpade hem och
hur den lilla stugan kunde rymma allt
när hon passerade Anna
drog som ett skyggt leende över ansiktet
där fanns ingen inbjudan till annat
än möjligen förhoppningen om
att det inte stod värre till än
man rimligen kunde uthärda
Annas leende hälsning dröjde
i hennes ögon
en reflex
av vad
tänkte jag
där jag stod avvaktande
snart skulle tiden för
min närvaro vara utrunnen
tyckte att jag ännu hade några sekunder på mig
väldigt få
började skruva mig i
hopp om att nervositeten
inte skulle ge andra värre
uttryck ifrån sig
ingen skulle få märka mitt
växande intresse
för den sittande kvinnan
försökte komma på
hur jag kunde hennes namn
viskade Anna för att frammana
känsla av närhet
jag hade haft tur när jag
gick min långsökta promenad
just förbi den omtalade bänken
Skulle hon?
jag hade snärjt mig i
något liknande förälskelse
förälskad i vad
Carola slog igen dörren
stod smällen i proportion till
något annat härstädes
såg mig om efter något
som kunde ge upplysning
trots att jag visste att jag
själv bar på svaret
var jag den enda bäraren
slog undan frågan
ville inte veta att
andra visste
kapslade in mig

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk