Dagens eko

En aldrig utnyttjad möjlighet ligger som en glömd vinstlott i någon byrålåda.
Vilken oerhörd välformulerad svada som flyter ur radiojournalisternas munnar!
Vilka känslor av förakt, förundran och avund väcks inte?
Föraktet riktar sig mot det schematiska och känslosvala, förundran mot möjligheten och skickligheten och slutligen måste jag naturligtvis avundas den som har ett språk överhuvud taget.
Eller, vilket är ännu större, har något att säga.
Varför skulle någon vilja bidra med mer av något slag? Sitt liv t.ex.?
Så vad vill den som ändå lever? Spilla sitt liv. Uppfylla sin plikt och världen. Bilda sig och familj. Föröka, föröda och förbli. Vem har nedlagt detta i henne? Vem har format dessa vanor? Vem har i alla tider sett mellan fingrarna?
Vad gör jag åt dårskapen i mig, och vad åt mina föräldrars dårskap, annat än gläds?
Prisad vare dårskapen, hos mig i allmänhet och mina föräldrar i synnerhet. Kan ej se mig som annat än en allmän företeelse, liksom en hinna lagd över sakernas tillstånd och som måste genomskådas för att man ska lära känna dem. Mina föräldrar däremot är inget annat än det enskilda och specifika ur vilka livets väsen bildar sin karaktär, avgränsar sin utbredning och bestämmer sitt innehåll. Har då livet vilja?
Vad hjälper?
Vad vill du, frågar hon.
Överrumplad, blir jag stum.
Kunde jag vilja mindre än allt?
Något annat än tömma min bitterhetsbägare på golvet, där, rakt framför henne.
Att hon kunde spegla sig i den blanka ytan.
Den bittra dryckens reflexer.
Hur näringsrik och kraftgivande är inte en klunk ur den bägaren, så värdefull att jag skulle slicka i mig varje droppe som jag spillde.
Ett lands historia, hör jag.
Ett folk, hör jag.
Som låter sig förföra.
Jag förfördes av folket, försöker jag.
Jag förförde det.
Det, folket.
Om man noga granskar historien.
Går in i mikrosekunden.
Skurkar och bovar.
Ytterst på den hårt ansatta bryggan står han och slänger ut sedlar.
Grevar och baroner.
Avsky och personlighet.
Resten är historia.
Mitt i den vimlande historien.
Vad kunde inte ha hänt i stället?
En annan historia, samma tröghet.
Man kan faktiskt leva ett helt liv utan att höra en ton av Wagner.
En karlakarl och en präktig kvinna.
En vanlig hygglig arbetande människa.
Amanda sår frön på mitt huvud.
Klockan slog tolv.
En ensamhet utan undran.
Stråkar, säger man, söker sig över strängarna, säger man inte.
Sammanbrott.
Ekonomiska nyheter.
Vetandets värld.
Dagens eko.
Också den dagens eko ljöd.
(Det var inte heller sant.)

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk