Den glädjelösas sista tårar

Typlärdomen pekar näsa åt livet, som går vidare okunnig om sin spegelbild. Vad hackar Amanda på från sin undulatsynpunkt? Konsten ligger nära barnet. För barnet är allt lika konstigt eller naturligt. Konstnären har kontakt med barnet i sig. Barnet slår sig blodigt i konstnären. Konstnären ser framtiden i nuet. Framtiden ser på konstnären och höjer en smula på ögonbrynen. Konstnären är före sin tid. Konstnären anlägger ett historiskt perspektiv på vår tid. Vår tid förlägger konstnären. En annan kanske plockar upp henne.
Konstnären sätter ett antal synpunkter på duken. Vid betraktande reser de sig upp. Stående mottar de kritiken. Åter på plats kan de bilda sig en egen tillvaro. I frånvaro upplever konstnären den högsta närvaron. Bland konstarterna är dansen den mest sårbara. Ett typsteg förvandlar konstverket till trivial självförströelse, vilket i och för sig kan väcka förundran, beundran och avundsjuka hos publiken. När man talar om respekten för den klassiska konsten är konsten sällan inblandad. Konst som överlever sin tid har mestadels utförts i någorlunda beständiga material. För 200 år sedan var Homeros standardläsning för den bildade mannen. Idag kan få hitta Grekland på kartan. Möjligen har man legat med en grek på någon ö, Gud vet vilken. Polemiken eller samtalet i konsten idag får inte sin huvudsakliga näring från Goethe. Inte ens världskrigets blod flyter i ådrorna. Verkligheten har övertagit konstens exklusivitet. Den som får syn på den bjuder högt över. Har då konsten övertagit någon roll? Konstnären rotar bland de svett- och mögeldoftande scenkostymerna och plockar åt sig efter dagsformen. Publiken förnimmer någon slags igenkänning, anar trådar i röran, och skänker en ömsint tanke åt den som ändå orkade genomföra detta.
God smak är förbehållen fräscha råvaror, vilket konsten bara mår väl av.
Få människor förunnas naturligtvis göra så mycket ont som A.H. Att det likväl någon gång sker förvånar nog inte minst den upphöjde. I efterhand hittar man lätt de rakryggade idealisterna att ställa till svars för den ondas gärningar. I dunkel höljer man sin egen räddhågade kverulans, sina kvästa aningar, sin usla ignorans och sin hänförelse över makten.
Antag att Göran Persson övervinner sin svaghet för religiöst storvulen framtoning och patriarkens förkärlek för snirkliga vändningar på igenvuxna stigar och låter sina muskler arbeta fram en politik yxad ur verklighetens granit med klara drastiska hugg. Då kanske han får en hotande diktatur att vända i farstun. Välsigne den mannen i så fall.
Den borgerliga surkarten faller klasvis i bersån.
Upp spelemän på kompetensens estrad, upp tuppar och hönor ur Östersjöns strömmar. Pigor och drängar, kasta subventionens bojor och dra iväg med lorten och bygg om för glatta livet.
- För vem ska man förklara vad?
- Från bondelivets saktmodsbod hämtar man lämpligen redskapen.
- Stråken sätter strängen i dallring och över nejden seglar tonerna.
- I skuggan av ladan på kullens krön sitter en man på en pall och begrundar åt oss.
- Takten markeras av klanger från sju blommor.
- Hon skriver stilla i skogsbrynet.
- Av och an skuttar råbocken.
- Kikarbeväpnade ögon följer händelseförloppet.
- Vem döljer tillfredsställelsen?
- Den som mer berusas av makt än av andras tillfredsställelse.
- Vad är makt?
- Den glädjelösas sista tårar.
- Exit.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk