Det susar i säven i alla fall

Jag tror personligen att det här med miljön kommer att få stor betydelse i framtiden.
- Vad är detta jag?
- Ett tidens töcken.
Man kan inte räkna med att slippa stå till svars för de yttre tecken man bär eller oförsiktigt ger ifrån sig. Det kan gälla kön, ålder, kläder, yrke, barn, civilstånd, bostadsort, bil, smycken, röst, smink, näsa, hår, bröst, ben, rygg, nacke, händer, mun, skratt, åsikt, planer för de närmaste fem minuterna etc.
Mot omvärldens förutfattade meningar bryter man fram som en skulptur från urberget.
Man kommer fram men frigörs aldrig.
Som död går man upp i alla andra och blir således oåtkomlig. I livet kan man lätt råka ut för något snarlikt. 160833600 sekunder har jag hittills förlorat i livet. Vilken sorg! Någon gång kan jag slås av känslan att inte vara riktigt beredd att dö. Min sorgkapacitet är inte fullt utnyttjad.
Som för att slippa veta vad man stoppar i sig blundar man i själva sväljögonblicket.
Min historia skjuter mig mödosamt framför sig.
Kvinnorna skjuter på mest.
Därnäst i styrka kommer allt det jag försummat, de sekunder, vilka jag vägrat mista.
- Har du inte försummat kvinnorna?
- Nej, det kan man inte påstå.
Själva uppmärksamheten är försummelse, respekt visar man genom att vända bort sina sinnen, sin största gåva till livet har man i sin död, desto snarare desto bättre för livet.
- Och all den saknad man åstadkommer med sin tidiga död?
- Just det.
- Vad är bra för livet?
- Att gå vidare.
- Vitt mellan benen, menar du?
Det har aldrig lyckats mig att närvara någon annanstans än i nuet, detta förbannade här och nu, hur jag än drömt och fantiserat. Däremot har jag varit mer framgångsrik i min frånvaro. Så var jag inte där, när den blivande drottningen (Kristina! Vem tänkte du på?) med händerna på var sin sida om springan, ganska bryskt pressande blygden och med en stark förnimmelse från dess erektila lustighet tänkte: Här ska jag härska despotiskt.
- Gosse, vilken oerhörd frånvaro skulle man inte kunna finna i dig!
- Hur påverkas man som människa av att se en människa dö, undrade en Skytte.
- Det har jag ingen aning om, men jag har sett moln dra förbi, granar med brunande barr, och åar strömma sitt vatten mot havet, om det kan va reaktioner? Förresten såg jag tre mullvadar häromveckan, döda, påverkade, kanske, dom var mycket lika mullvaden i Det susar i säven i alla fall.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk