Ensam är stark

Ensam är stark
Erik tänkte så när han mötte Danne
(Faller man inte i dvala här, så vet jag inte.)
han visste inte om han skulle stanna
och prata och han kunde inte riktigt läsa
Dannes intentioner
nu kände han ändå att han måste stanna
han hälsade och saktade in
Danne stannade
sa att han just fått veta att hans fru
hade kontakt med en kollega
han verkade mycket upprörd
Erik undrade om det verkligen
var något allvarligt
jag tror det, sa Danne
tittade nästan skräckslaget
i Eriks ögon
Erik stod förstummad
han kunde varken le eller
lägga huvudet på sned
Danne slappnade av
sa att han inte visste
vad han skulle göra
ja, det går väl inte att glömma så där bara
sa Erik
la till att han hoppades
att det skulle ordna sig
de gick åt var sitt håll
han kände sig både dum
och besvärad
av sin tafatthet
av tanken på att
något liknande
gällde honom
Ensam är så svag så svag.
En av dem som också var
ute så här dags var Elsa
hon var mycket lättpratad
nu ville han inte på det spåret
hade just fått något att tänka på
kunde han vara så säker på att
han kunde lita på sin fru
tillit är alltings moder
misstro alltings fader
lätt var det att underordna
sig världens enkla förhållanden
Evärdligen
Vad mer?
Det var något med Danne
han fick det inte ur sig
vem var han själv
kunde han bortse från sig
var han något slags befriat undantag
gällde inte allmänna lagar honom
var han ens man
gick han inte för långt
en gång
två gånger
alltid
En man som led av ensamheten
trots att han hade det bästa
av det bästa
Så himla dumt, tänkte han
var det inte dags att sluta med
dessa idiotiska och förminskande värderingar
hade han kunnat hade han genast
gett uttryck för de länge eftersökta motiven
för att inte värdera.
Den sakliga grunden för den falska förvissning som varje värdering gav?
Han orkade inte ens börja.
Inte nu.
Sen.
All tid i världen stod honom bi.
Hur lång tid skulle det behöva ta egentligen?
Var det inte lätt gjort i själva verket?
Det var ju så självklart.
Åter hamnade han i den bästa av världar
visste, att var det som han trodde, så skulle det
också utveckla sig av sig själv åt det hållet
och han kunde utan att bekymra sig för mycket
hoppa på ett annat spår. Kanske inte nytt. I själva verket väl upptrampat och inte bara av honom väl
En och annan tanke gick naturligtvis till Gud
Ensamheten är en skälm som man i görligaste
mån ska hålla på avstånd.
Släpper man in den jäveln kommer han
att kleta en full av fanskap
som man kommer att behöva ett liv
för att avtvaga. Nu sitter jag här vackert
med de sista flagorna och finner att hade
jag bara haft vett
när han knackade på
att inte öppna så hade mitt liv
sett helt annorlunda ut.
Det kan man väl åtminstone få önska sig en stund.
Nu, så gammal vorden, finner jag inget av den berömda ensamheten. Jag är vän med alla och är inte alla vän med mig får de väl skylla sig själva.
Själv har jag inget att skylla dem för
inte tackar de för det. Nej, någon ensamhet
känner jag inte av, allra minst från
de böcker som jag lockat med som mitt ständiga följe
alla städer som jag staplat på varandra och
sist med inte minst har jag dagligt sällskap
av alla kvinnor som en gång råkat säga ja
Vad annat
En väldig ek började en gång som ett litet grönt blad som lyckats tränga sig genom den hårda jordytan

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk