Gärna hade Gerda suttit kvar i baren

Gärna hade Gerda suttit kvar i baren ännu en stund.
Det gick inte.
Hon hade redan suttit länge, långt för länge.
När hon kravlade ned från stolen kändes det som om benen skulle ge vika.
De var som förlamade från skinkorna.
Balansen återfick hon sedan hon stått stilla en stund.
Hon trodde sig utgöra en beklämmande syn.
”Vad kan jag göra? Det är så nu. Jag råkar vara den som de andra ska kunna vila ögonen på, i förvissningen om att inte dela belägenheten. Jag får vara pelaren man tar ut avståndet från. De kan dra åt helvete, men vet väl inte ens vart det ligger. Stackars krymplingar”
Gustaf stängde dörren med en smäll.
Kanske tog han i för mycket.
Arg var han så det räckte.
Det krävdes inga ytterligare belägg.
Vreden kokade i honom tillsammans med bilden av frun som stod i köket med kniven i handen.
Inte för att hota honom dock.
I farozonen låg brödet som han bakat och som börjat få en alltför välhärdad yta.
Hade hon verkligen skäl för sin upprördhet.
Utom de som hade sin naturliga hemvist i henne.
I hennes karaktär.
Fanns det för övrigt något sådant?
Förr talade man om karaktärsskådespelare.
Görs det fortfarande?
Hans goda vän Cecilia brukar tala om hans karaktärslöshet eller hans svaga karaktär och han tänker att hon har rätt, och ändå vet han inte, och inte hon heller.
Varför är han osäker på den punkten?

Är tveksamheten bara ännu ett symptom?
Han minns när han låg i hennes säng och slickade henne mellan benen.
Det var då det.
Inget kunde ligga närmre hans olust idag.
När åldern gör sig hemmastadd i ens kropp vet man snart inte om man själv får plats.
Man själv,
tänker han, och ens trötthet över den frekventa föreställningen om något eget.
Visst, ingen känner en.
Ändå är man inget okänt.
Man är som alla andra och hur skulle man kunna bry sig om en
sådan.
Man lever och tar det för en skyldighet.
Människolivet är i högsta grad en social skapelse.
Naturen klarar sig gott utan och även bättre utan denna konstruktion.
Vad tänkte Gud

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk