Gud kan knappast gå oberörd av sin död

Gud dog
ideologierna dog
historien dog
litteraturen dog
Jesus lever
men på vad?
Gud kan knappast gå oberörd av sin död. Ideologiernas död satte fart på likmaskarna. Historiens död fick begravningsföljet att upprepa historien. Litteraturens död åstadkom för skrivkonsten ett uppsving, som litteraturen inte lär hämta sig ifrån i detta årtusende. Jesus, som kan gå själv, vete fan vad han blev av. Och själv sitter jag här i vetskapen om att det är på sista versen. Utan vemod, utan sentimentalitet. Bara rädd så där i största allmänhet. Efter lämnar jag mig Tingstens ouppklarade liv, Frostensons flortunna tapet,
minnen, sedan länge förlorade, oupptrampade stigar och förhoppningen om ett annat liv.
Jag kan inte finna, tycka, säga att det hycklas, ljugs, bedras, förtrampas, föraktas, förstås mer nu än under någon tid som fallit under mina ögon. Tittar man i tidigare skrifter, imponeras man lätt av klarheten, insikten och det profetiska. Om det profetiska i dagens skrifter har jag ingen mening, men ambitionen lämnar inget övrigt att önska. Det stora i människan ges klara ord.
Har någon tid varit tryggare nerstoppad i visioner än vår, ligger det lika nära till hands att skutta i sin vunna frihet som att drömma sig tillbaka. Saknaden, tror jag, är konstitutiv, och just nu formuleras den av de kullar, som sprang i gräset på fyrtio- och femtiotalen, men den kommer i skov. När jag hör den formulerad av någons allvarsröst på radion grips jag som i kyrkan, men jag känner i grunden inte igen mig och således lämnar jag både kyrkan och radion i förundran.
Att leva i atmosfären, som skapas av krig, hunger och arbetslöshet, får skönhet och värdighet att vittra som de historiska byggnaderna i Europas storstäder. Den förbittrade kampen inom en själv är ett minst lika ogynnsamt predikament. Likväl är det denna totala förbistring, som ger skönhetsfröna växtkraft, som öppnar andrummet, som låter ana friheten, som är just den plats där jag lever. Drömmer jag ens om lugn och ro?

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk