Hackers? Crackers

Filosofen lägger världen under sig. Poeten skapar sin egen värld. Vem som gör anspråk på den högre makten vet jag inte, men föreställer mig filosofen mer avundsjuk på poeten än tvärt om.
Vart sällar jag mig där jag står emellan dem?
Jag går till filosofen och känner poesins styrka.
Eller maktens vanmakt.
Poeten skapar sin värld, men är inte herre över den.
Man kan inte ens säga att jag går som katten kring den heta gröten.
Den står där, den bränner. Vad mer kan jag säga?
Jag står där som den heta gröten och väntar på att katten ska lapa.
Att hon tog tjugan och satte den i högen och lässte på lasset och sa va det va.
När ska högern hantera sitt samvete?
Vad? Samvete?
Jag?
Makt?
Orättvist.
Statsministerns gester är ämnade att väcka förtroende. Han språkspelar. Stilen är otidsenlig. Ingen orkar vänta på att hitta rytmen. Man dansar inte till sånt längre.
Och så har vi de som vill Bildta tillvaron. De samvetslösa bokstavsbundna haveristerna.
Högerns ungar, som läser och läser, men aldrig något lär.
Vad säger Bibeln?
Se, här är livet.
Är det gott?
Det är skönt att slippa det.
Läser verkligen högerns ungar?
Nej, de talar som om de läste. I deras tal flyter inte lärdom, blott fördom.
Och vad fördöma de?
Det som ligger utom räckhåll för deras grova händer.
Var får de sina grova händer ifrån, de brukar dem väl inte?
De bli grova av missbruk.
Är det nu inte ett udda årtionde?
Jo?
Ska vi då inte rannsaka det jämnas plågor?
Jo.
Vad ska nästa årtiondes bud vara?
Ett mindre antal
Går vi mot enklare tider?
Helt visst ska flödet av uppgifter till sist hamna i en nivellerande fåra.
Ska icke den ena idén befrukta den andra?
Jo, den starkare ska med våld ta den svagare.
Vilken ska vara den starkare?
Den med det bredaste grinet.
Och fetaste sätet.
Är då inget gott att vänta?
Jo, bordet ska stå dukat för de redan mätta.
Inget annat?
Jo, ordningen på täppan ska vara mönstergill.
Men…?
Skönheten ska pånyttfödas.
Hur?
Man gör mallar.
Men ska inte den klassiska konsten helt vittra?
Jo.
Efter vad gör man mallarna?
Eget huvud.
Kan det bli något till?
De icke seende ska inte behöva lida.
Vilka är då de?
De som tror sig se, men inte göra det, de som se, men inte heller göra det.
Ska då inte alla vara informerade?
Jo, men sakernas tillstånd ska inte ingå i informationen.
Hur kan det vara?
Filter. Det goda filtret.
Hackers?
Crackers.
Men visst vore det underligt om inte också 2000-talet hade några överraskningar i sinnet. De på 80-talet födda har ännu inte visat vart de tänker gå. De kniper om det. Klokt.
Jag läser in Vennbergs ord i mig. Magen har hela förmiddagen talat om för mig vad jag håller på med. Jag har inte ens försökt tysta den med någon mat. Den skriker och jag vänder inte bort öronen. Skrik, jag orkar ändå inte höra det. Nu har kärleken verkligen skurit hål i skrovet. Sådana hål reparera man inte. Hädanefter får hon ligga på bottnen.
Och längtan då? Jo, samma längtan. Mina stela ansiktsdrag skvallrar inte. Föraktet som jag möter och rädslan och insikten byter jag mot inget. Jag drar möjligen ner mungiporna ännu litet till. Längtan tar ett nytt tag om bröstet. Tystnaden lägger sig tyngre ändå. Och fingrarna dansar fram orden över bokstäverna. Vart tog Montaigne vägen?

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk