Hur påträngande nära

Slutsatsen drog ut på tiden. Nu sitter jag här efter en tvätt, ett bak, en frukost, en kopp kaffe, ett sökande på nätet, ett möte i trappan, några röster i radion, skratt, det långsamma livet, upplevelserna, som bara dyker upp, förväntan, oro, smärtan i vänsterhanden, frågan om vad som sker, känslan av att när som helst kunna skriva det.
Vad är skillnaden? Finns den? Mellan vilka storheter? Storheter och småttigheter. Vad ska inte ordlistan hysa? Och det var inte alls det. Ett skrik och så låg allt rätt i handen igen. Nej, ack, nu kom det snett ånyo. Sicken en hand, sicket ett liv.
Hur allt vad nu ryms under skinnet samsas och bråkar om vart annat
hur det biter och bränner och fäller och kniper och torkar och svullnar
hur det spänner och bultar och river och brusar och susar och rusar utför
hur allt bråkar mig själv in i hörnet där jag står kringspänd
oförmögen att röra mig utom mina snäva gränser och förmögen på kval och ånger och sånger så illa kvalda att rodnaden sprider sig som löpeld över kinder
av ålder och trötthet tyngda, fårade av slitet att kontrollera dragen om dagen och drömmen om natten och ångern åter i morgontimmarnas saktfärdiga släpande över disiga dunkla drypande kalla ängder av dyiga gärningar.
Nej, nu nog av allt som inte bär över fjärden, som inte följer av lätthet med vinden, som inte lyss till bäckens lek och flickans modiga skratt, som inte spelar med pojkens knivflinka fingrar, som inte ryms i morans förklädesficka och speglas i fars blanka panna.
Hur envar besannas
Så litet dock att förvånas över
Hur alldeles olika och väsensskilt
Så rakt igenom frånvänt och oåtkomligt
Hur påträngande nära
Så oändligt avlägset
Att allt förblir i blivandets stund
Det svenska i Astrid Lindgrens sagor är den släta massa i vilken hjälten vägrar låta sig nedmalas, i denna vägran, i detta oförstånd, ligger kritiken och drömmen, den heroiska kampen för säregenhet i den sammalda mälden. Är inte också denna vägran svensk?
Nej, denna vägran är konstens utanförskap, inte nödvändigtvis konstnärens.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk