I frånvaro av människor

Jag däremot, Torgny Lindgren, är som skapt för att vara lycklig och är det likväl inte, det kunde vara värt en legend.
Han som kunde men inte ville. Men i det gänget är vi väl många, de högdragna surknoddarnas gäng.
Syskons olikhet talar mot betydelsen av arv och miljö. Inte för att jag skulle säga nej till arvet, jag nöjer mej med små betydelser.
Vad jag ville komma fram till? Inget, men det blir ju svårt att göra också Gud oansvarig.
Om man nu inte skulle ta hela ansvaret själv. Jag är inte beredd på bördan just nu, å andra sidan så lättsinnig att jag tog den om den damp ner. Sartre tog väl ansvar, för sig och inget annat. Det är kanske bäst att inte splittra sig. Hur många som i efterhand tog ansvar för honom kan jag inte ens drömma om. Drömmer för övrigt helst om kvinnor.
Ska man tala om form här, får det bli dagsform. Det är inte en känsla, det är flera olika känslor. Skrev jag och tänkte att hur jag än känner mig så är det ändå alltid samma känsla. Således varje dags känsla eller min form helt enkelt och den skulle man ju kunna tala om just nu t ex.
Ögonblicket kräver mod.
Jag skjuter upp något.
Samlar adrenalin tills binjurarna är sprängfulla.
Ödet reste i unga år en manshög tröskel krönt av de mjukaste bröst. På andra sidan ligger friheten, på den här är han dömd till servilitet. Han klättrar upp på krönet och tänker att så långt kommen - styrkt av bröstens sötma - kan han gärna gå vidare till rummet utan återvändo. Skall bara tillbaka och se till att han får med det nödvändigaste. Men där trasslar han in sig i nödvändigheter och förmår knappt längta högre än till tröskeln, muren, det förlamande hindret.
- Ja hej, framsagt med vänlig öppenhet, som för ett ögonblick tycks leda någon annanstans än till det stängda tomma rummet. Skammen, den stora frånvaron av gott.
(Med vilket redskap ska jag göra gott?)
Där man förväntar sig ondska kan det vara tomt.
Helle Klein, går på som den värsta liberal, tycker inte att politikerna ska lägga sig i journalisternas urval av nyheter. Själv tycker jag att politikerna kan få lägga sig i vad som helst och hade gärna sett att journalisterna gjort detsamma och inte som nu och då hålla sig på den nyborstade trendmattan. Om vem som har den större makten är bara den osäker, som har den. Mellan politiker och journalister står det väl rätt jämnt.

Kärlek kan man uppfyllas av i frånvaro av människor, den rör tillvaron, som inte låter sig omfatta av något mindre, godheten till exempel, som kan verka överallt men lämna ondskan osedd åt sitt öde.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk