Inte alla föresatser är rörande

Refuserad av Brombergs, som tyckte att den aktning, som väcktes av såväl verket som dess tillkomstsätt krävde för mycket koncentration av läsaren. Jag hade nog väntat att läsaren skulle finna mödan värd, när hon väl kommit så långt. Nu sitter jag här, fast i längtansträsket, vilket jag omsorgsfullt berett av den syn, som Gud gav mig genom sin förnämsta skapelse i skepnad av en kvinna, som gott kunde ha gällt för kvinnan som jag plägar se henne, gudomlig och således oåtkomlig. Sval och moderlig, förströdd och närvarande. Något förborgat, som jag dömts att obeväpnad, utan här och tom på list, åse över vallgraven med den öldoftande, i nypressade byxor dresserade och till hälften medvetslöse, mannen lallande i dyvattnet. Why did you do that to me, God? Det rasande kriget på andra sidan vattnet vrålar i familjens sköte. O serber, o bosnier, o kristna, o muslimer, o hemlösa, o kvinnor, o män, o barn, o hjältar, o ni, som talar i någons namn, o ära, o evigt korta liv! Hur låter tröstens röst? Selma Lagerlöf? Var är du nu?
Jag är inte nådig.
Där mitt i.
Hon.
Emellan oss ett stort stycke förlorad samtidshistoria.
Jag följer med strömmen som skiljer oss.
Jag undfick ett ögonblicks tacksamhet. Att jag just i detta ögonblick retar någon till vansinne låter jag bli. Jag ska glömma. Jag har glömt. Jag fick infall på infall. De rann igenom mig. Intet spår efter något. Som obefläckad. Morgonrodnaden speglades i havet. Den log. Jag återlog. Vi var där.
- Vart fan ska du, ekar genom etern. Inget hörbart svar.
- Jag ska vidare. Jag lägger resten för förvaring på hyllan. Jag sparar det. Snålar med vad jag varit. Går som utan.
Hör en sak med det ena örat och en annan med det andra, tänker (-) på något, minns oskarpt, väntar och avser, fingrarna rör sig tämligen ledigt, befriade av tekniken. Går.
Idag kanske jag skulle stryka och dammsuga och handla något att äta och låta huvudet vara ifred.
Inte alla föresatser är rörande.
Det är inte måttligt vad som ska ned i den skånska myllan nowadays. Och sen ska det väl upp också. Men det är sant, man jagar bilder för något man inte kan säga, inte förstår, vill undfly, något anat, som måste förstoras för att, om man nu inte själv förmår gripa eller undgå det, någon annan kanske ska lyckas - med vad? Man förgör sig nesligen.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk