Jag och inte du

När jag ska försöka glömma allt, tar jag hjälp av minnet.
Med all min världsvana fjärmas jag alltmer från världen, som inte vill känna igen sig.
Oväntad kommer erfarenheten, men plötsligt sitter han där och brer ut sig
och jag undrar vart jag själv ska ta vägen.
Allt onämnt hopar sig oöverskådligt.
Omgjordad av all min okunnighet
diffust flytande i okänslighet
tungt ljudande av all världens musik
längtande den levande huden och
rösten som ser mina öron
lossnande min tunga och äntligen
få se den likt en barkbåt
dra på för fulla segel.
Mer marknad och mer politik
mer frihet och mera styrsel
mer av förnuft och mer av förstånd
mer av vilja och mer av lust
mer av omtanke och mer av dig
mer av allt och mer av mig.
Vad har vi lärt, gjort, sett, hört idag, frågade hon.
- Men se dig då omkring och lyssna och försök att förstå lovsången till livet! Där du står är det, flytta
dig för en gång åt sidan och blicka in mot centrum.
-Vad vill du med din ordning och din sliskighet? Vart ska du hän med all din nyttiga last? Vem ska du
kyssa med dina glansiga läppar? I vems hand vila ditt tunga bröst? Varför ska din kraft trampa gasen i
botten på liktunnan? När ska du bara sitta där och le?
Marknaden roffar åt sig vad politiken spiller ur sina trasiga kläder. Nu är det så dags att
erbjuda sin förtrolighet.
Och än står hon där på lätta fötter i stadiga flätor
med en röst vars unga klang
ger den klaraste renhet
åt allt den söker
och osökt omger sig med.
Jag håller inne ett leende,
ett ja,
ty allt vore beskäftigt
inför hennes klokhet.
I hennes ansikte bleks framtiden
till ett intet,
här är nu
och det står oomkullrunkeligt.
Stolt över vad jag gjort är jag inte.
Stolt över min börd måste jag vara hur föraktlig den än gjort mig.
Stolt över mitt land kan jag inte vara eftersom jag är utan.
Stolt går jag på gatan därför att mitt sinne för en gångs skull är lätt.
Stolt stiger jag upp på hästen därför att den kräver det.
Stolt höjer jag näsan för att undgå stanken.
Stolt drar jag orden ur tanken och finner meningen.
Stolt visar jag upp henne som om jag vore något.
Stolt visar jag upp mitt elände ty jag äger det.
Mina okända föräldrar, mitt okända land, mitt glömda förflutna och min okända framtid, det är jag
och inte du.
Glömska heter mina tankar.
Glömskan...

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk