Jag vaktar snålt

Vems är munnen, som jag ser i spegeln? Och om jag kände ägarförhållandet? Skulle jag då låta den
tala?
Fadern kastar inte bara skuggan över en, han lyser också igenom i dagrarna. Man gläds
en sekund åt friheten, men finner i den nya band och slätas åter ut i grått.
Släktskapet söks och förnekas ständigt. Erkänns aldrig för gott. Ger ingen ro. I
mildheten, som trots allt kan göra sig gällande, gällar modern sin skuld. Därav det raseri, som brukar
följa. Sina lån ska man således bära omedveten. Se sig om när spegeln kommer mot en.
En kamera mot dig angår bara den andre. Bry dig inte om verkningarna av dina
reflexer. Följ din ban.
Din tribun må kortfristigt ha erbjudits dig, men när du står där är den din. Anse inget
till låns!
Att hitta vad man vill ha.
Att aldrig sluta handla.
Att försäkra sig upp över öronen.
Att stå i kön till vilken kassa som helst.
Att hamna utanför marginalen.
Att vara ung, sjuk och fattig.
Att gå in i den massmediala bilden och stanna där.
Att drömma statistikerns drömmar.
Ljus över tillvaron
Halva tiden
Hur länge bör man
Vissa frågor ser man illa ställda
Svenska folket har inte upptäckt
Svensk självkänsla
Swedenborgska drömmar
Karl den tolftes drömmar
I bildmediet kommer de vältaliga till korta
I ordmediet skonas de bildsköna
I massmediet kan massor försvinna
I etermediet somnar världen
Bo på randen
Stå och falla
Spela den centrala rollen
Digna under tyngdpunkten
Fokusera på saken
Signalera budskapet
Förutsätta greppet
Förbättra tillvaron
Vi
Vi
Vi
Vi
Att ligga på bordet i tjugo år och vänta på beslut
Att stå till svars för sitt tjugoåriga liv och leverne
Det var Svenne och Sture och jag, och Harry, som aldrig kom hem.
Det var länge sen solen gick upp i Singapore
I Östersjön rörs drömmar och kväveföreningar
I Riga kunde jag inte drömma om att sitta
I årtionden talade man inte om saken
I drömmen tar man slutligen ordet
Andra sidor gör sig ständigt påminda
Jag ser en svensk flagga och tänker allt annat än oskuld
Jag går inte ut och finner att inget har inträffat
Jag ligger i samma vånda av ordknapphetens avgrund
Det svenska folket äger brister
Ägandet utgör tillvarons grundval
Växandet sker på restfot
Vandringen går över livet
Häftade böckers ryggar vänder ansiktet mot mig och jag känner äntligen igen mig. Blir jag också
igenkänd. Kan jag le ett ömsesidigt leende? Får vi en stunds lättnad?
Och så en kväll står hon där med hund i koppel och frågar om de behöver hjälp. Års
fantasier kläds av. I verkligheten står jag ensam, fri, kunde jag tycka, och går vidare fråntagen ännu
en dröm. De två liv en människa kan leva. Läser Swedenborg, Strindberg, Almqvist, Lagerlöf, Ekelöf,
Ekelund, Lundkvist, Ahlin och hittar inte deras motsvarigheter någon annanstans. Min far, min bror,
min ärelystnad, mina tillkortakommanden, min ständiga timliga oro, jag delar inte bördan, jag vaktar
snålt på den.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk