Jag vänder mig igen

Läsekretsen krymper. Till slut talar jag exklusivt till mig själv som vid det laget är så reducerad att han inte längre reagerar på stimuli sända från så kort avstånd. Även P3 har utvecklats åt exklusivitet. Klassisk bildning idag är som fomalindränkt lindning.
Kan jag reducera vantron till jag
Jag borde inte ens tala med mig
I mitt ena öra byter det hörda tonart
Jag hör två varianter
Den ena är falsk
Men vilken
Att bara skriva, inte läsa, inte höra, inte tänka, inte bry sig om historierna
O tempel
Allt vad människan samlat på sig och som låter sig beskriva symboliskt kan lagras i ett minne av knappnålshuvudsstorlek
Det är långt mindre än åtminstone föreställningen om storleken på människans hjärna
Så cool att jag bara kunnat gå förbi utan att dröja i förväntan på något, inte ens svaret på min fråga
Jag öppnar ögonen
Jag frågar
Där är frågan
Det var längesedan jag ställde den
Jag vänder mig om
Där står de på rad
Jag fokuserar några, godtyckligt
Bakom mig har jag svaren
Jag vänder mig igen
Fortfarande bakom mig
Kan man formulera en fråga utan att också bära dess svar
Alltför ofta låter jag nöja mig med ordet som dyker upp och låter alltså redan från början meningen gå sin egen väg för att långt före sitt mål försvinna ur mitt synfält. Varför tycker jag att det är sämre?
- Ville så gärna vara min egen kusk.
Det bara händer och händer oavbrutet i varje människas liv. Vem mer än jag skulle kunna vara nyfiken på vad?
- Och inte ens jag.
De mest förljugna programmen i radion är Naturmorgon och Radio Ellen.
De minst förljugna är Tolvslaget och Dagens Dikt.
De mest underhållande är Vetandets Värld och OBS Kulturmagasinet.
De minst underhållande är nyhets- och samhällsprogrammen.
De trevligaste är övriga kulturprogram.
De otrevligaste är alla katastrofspekulationsprogram.
De vilsammaste är väderleksrapporterna.
De mest upprörande är musikprogrammen.
Vore jag verkligen ett lejon, vore jag död nu. Istället rosslar jag i den till synes oändliga farstun till Guds gemak. Man kunde kanske företa sig något vettigt här. Det ryker av torr rå kyla. Knäppningarna i golv och väggar manar till försiktiga steg.
Ska jag helt fräckt springa åt andra hållet?
Jo, jag vill verkligen komma bort från allt det här, t o m huvudvärken och den rysliga andningen.
Ingenstans ser jag annat är ytliga föremål, föremål för ytlig njutning. Mitt intresse speglas i den nötta lacken. Det förångas vid kontakten med det möjliga objektet. Luften och lusten går ur mig.
Är ena dagen hos några vänner. Det är vinter i tillblivelse och brasan är tänd och fläskkorven på bordet och släkten i antågande. Vi umgås ganska lätt. Den andra hos mina släktingar på julaftonen. Det är nu vinter. Det är ljust. Det är stillsamt. Inga utfall. Inga utfästelser. Tankar står stilla. De inte ens bidar.
Vad har jag att visa upp.
Det sanna kan inte vara sant.
Det är för litet.
Man kan inte tro det.
På femte eller sjätte året sitter far overksam. Jag dör med honom. Varför levde jag då inte när han var i farten? Eller misstog jag mig på hans leverne?
Jag avsäger min språkförmåga.
Jag staplar grammatiska exempel.
Jag meddelar språket.
Jag förhåller mig bakom staplarna.
Ett styggt själlöst grin tittar fram.
Ingen får lust att säga något.
I tomheten finns inget att gripa tag i. Jag kastar mig från den ena intigheten till den andra. I huvudet börjar det koka av det låga trycket. Upplöst flyter jag omkring i mig själv. Kaotisk stillhet. Cellerna vibrerar i ett utdraget urladdningsögonblick. Till ingen av polerna vågar jag ge mig hän. Med tungspetsen mellan läpparna tiger jag förvriden. Ett
leende söker blidka tillvaron. En kropp söker gestalt. En hand drar sig undan beröring. Huden återger alla slagen i bleka skrynkliga bilder. Könet vädjar om resning. Målet hägrar bortom räckhåll. Den unga flickan drar blicken till sig för att den inte ska förirra sig i förbjudna zoner.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk