Kriget har ännu mycket på hjärtat

Refuserad. Euforisk. Mjältsjuk. Den bittra sanningen klär sig i tunna bomullskläder. Inte ens Oe passade. Så var det igår. Idag vaknar jag oerhört välbekant, men som för första eller sista gången deprimerad av olust. Morgnarna är så osannolikt deprimerande att jag inte kan tro på deras existens. Trötthet är ett så naturvidrigt tillstånd att jag inte vill kännas vid det. Kylan gräver sig ner i själen och tränger ut avskyn, som lägger sig mögelvit över hela mitt yttre. Det behagade Gud att låta min fars säd i min mors sköte. Fyra gånger bar hon frukt. Far såg den och rös. Mor såg den och grät. Gud såg den och vände bort sitt ansikte. Bakom ryggen på Gud förlorade frukten sin sötma, sin lyster, sin fruktighet i allt och sjönk ihop i fadd fuktighet. Nej, så kan det inte ha varit. Denna frukt är inte Guds mening, inte Djävulens. Den är frukten av rädsla och ignorans, vilka båda är mina föräldrar. De kunde inte sammanleva och skildes åt i vederbörlig ordning, men deras äktenskap ligger orubbligt fast i avkommans själ. Detta är ödet. Undfly det i livet går inte. I den vissheten tog det ena barnet skeden i sin bleka hand och svalde döden. Döden tog henne hel och hållen. De tre återstående kämpar envist den hopplösa kampen i livet. Vad annat än fåfäng längtan och vresiga begär blir den historien. Skön är den inte.
- Kunde du inte valt en bättre plats för detta?
- Ta ni era litterära och estetiska konventioner och stoppa upp dem nånstans där de bättre hör hemma.
- Okeydå.
Visst gör det ont när drömmar brister. Jag blåser upp mig för att inte sjunka under tabugränsen för mänskligt varande. När jag nått min fantasis tänjningsmaximum blåser jag berusad ännu ett tag, brister och faller pladask ner mot den obönhörligt verifikationskrävande verklighetsytan. Söker blidka tillvaron med blid stumhet.
Inte ett enda prat- och showprogram på teven håller måttet. Som om man kunde råda bot på måttlösheten genom förmering, dyker det ena nya programmet efter det andra upp. Svensken hävdar och försvarar barbariet.
- Vet du något om andra länders teveprogram?
- Danmark har överlag programledare i nivå med sina gäster och programmets övergripande anspråk.
- Men Sverige är ju inte särskilt danskt.
- Det är sant.
- Känner du dig själv kanske litet dansk?
- Nä.
- Nådåså.
- Jag är inte nöjd med vare sig det ena eller det andra.
Sverige är ett utmärkt land att vara ensam i. Den svenska konformiteten utesluter varje individ. Svensk norm ligger bortom dumheten. Svenskt glas går sönder när man slänger det i golvet, därför gör man det helt enkelt inte. Svenska bilar är något så kuriöst att utländska excentriker bara måste ha sådana. Svenskt trä tas ur skogar så igengrodda att ingen, vare sig människa eller djur, kan säga något om dem. De är bara skog. Svenskt väder liknar på pricken svenska teveprogram, ingen kan vilja ha det och därför, just därför ska det bara bli mer av det i alla dess oefterhärmligt lika former. Bättre brofäste än Sverige är svårt att finna, det ligger där det ligger, det står där det står, men varför skulle någon enda människa vilja bygga en bro dit? Jag förstår det inte. Och de som vill ha en bro därifrån kan väl ta enkel resa med båten. Men nej. De ska komma tillbaka igen. En svensk är aldrig så svensk som när han är utomlands, utom sig, om du hellre vill. Vänd ut och in på en svensk och du måste häpna över ytans överensstämmelse med innehållet. En sådan soliditet hade möjligen passat en ädelmetall. Finns någon lindring? Carl Jonas Love Almqvist sökte och fann ingen.
Lyssnar tjäderhönan på tuppens spel
Bryr sig känguruhonan om utgången av hanarnas boxningsmatch
Låter sig inte spindelhanen väl smakas av honan
Vad ondgör sig kvinnorna i publiken över när Pablo Casals stråke drar över strängarna
Vem bländar maskrosängen
För vem bäddar kvinnan sängen
Vem gick till källan
Vad såg droppen som skvätte upp mot låret
När kommer tillkortakommandet att vinna gensvar
Upptäckten av molekylerna ger oändligt många fler frågor än svar
Men svaret sätter munkorg på frågorna
Triumfatorn går under triumfbågen
som slår sitt valv över minnet
Vetenskapens största fiende är människans behov av svar
Konstens största fiende är hennes behov av skönhet
Människans största olycka är hennes brist på nyfikenhet
Se bara på gräset, som söker sig överallt
Se bara på fågeln som äter i Afrika och förökar sig i Sverige
Se bara på molnet som söker sig miljontals former bara under dagen
Att man läser Hemingway i Japan
Att man läser Karlfeldt i Kina
Att man läser Bibeln i Sverige
Att undantaget bekräftar människan
Tre B:n för Nittonhundratalet: bluesen, Brecht och Bardot, om hon nu inte kanske ska ha två eller kanske tre för egen del.
Vem hatar inte bluesen för dess halsstarriga manliga svartsyn
Vem hatar inte Brecht för hans obotliga optimism
Vem hatar inte Bardot för hennes oåtkomlighet
Kärleken har sagt sitt
Kyrkan har sagt sitt
Konsten har sagt sitt
Kriget har ännu mycket på hjärtat
Vegetarianer i alla länder förenen eder i en gemensam genetisk kod
Fredsälskare i alla länder förenen eder på Marsfältet
Rasister i alla länder förenen eder i rasande lycka över den biologiska enfalden

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk