Lika grå som dagen

Om inte livet, så går tiden vidare, i allt vidare cirklar. Snart har den väl nått sitt yttersta och kan bege sig tillbaka genom sekunderna, århundradena och årmiljonerna, förbi min tid och slutligen hem till paradiset, där den ska lägga sig under ett underbart blommande fruktträd och bara stilla vänta på nästa resa.
Jaha. Det är januari. Grått ute, gråt inne. Ett nytt år. Mycket intressant. Det har inte öppnat ögonen än. Gud vare med det. Det ska lära sig gå och tala. Vart ska det gå? Vad ska det säga? Den som lever får se. Måste se. Kommer att se. Kanske det. Gå för att glömmas och glömma. Tala för döva öron. Vem kan också intressera sig för ett år bland tusen, bland tiotusen, bland miljoner? Det sparkar redan. Ett år av oprovocerat våld alltså. Om man kunde linda benen? Få det att stanna i växten eller växa på ett kontrollerat vis i en vacker båge till exempel, som man sen kunde måla i regnbågens alla färger. Eller bara i rödguld, så att man kunde luta sig ner och kyssa det rätt på så där bara. Eller lika grå som dagen, så att det inte gick att skilja året från dagen, dagen från sekunden och sekunden från sig själv, så att man blev ett med tiden. Vem skulle då ropa äntligen? Det är inte mitt år, jag tänker inte ta hand om det, jag har inte legat i tiden sen barnsben, jag tvår mina händer, skuddar det från axeln, där ska det minsann inte få sitta och glo. Slår det ur hågen, jag har alldeles tillräckligt med år att hålla reda på. Tag ni ert år och gå! Jaså, ni vill inte kännas vid det?! Det ligger framför era fötter, men det är inte ert, ni har aldrig sett det förut, ni har inte bett om det, ni har inte tid? Oerhört. Jag vet nog vems år det är, men à la bonne heure, här kan det inte ligga för sig själv, det är inte ert, det är inte mitt, jag får likväl ta hand om det. Vem kommer att tacka mig för det? Ni?
Ni kommer inte att märka att det kommer att följa er vart ni går, att det kommer att gå upp jämsides med er, att det kommer att gå er förbi och lämna er ohjälpligt efter. Ingen kommer att beklaga er. Ändå kommer året att noga vaka över vart steg ni tar, varje tanke (tja!) ni hyser, noga avläsa varje längtan och styra varje blint illdåd mot glömskans dal. Ni tar ert öde i egna händer; året reser sig som ett oförglömligt minne över ert övermod.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk