Liv ska omhuldas av liv

Amanda härmar fågelsången som försvagad ljuder genom det stängda treglasfönstret. Jag undrar varför hon sjunger så svagt, tills jag inser att hon svarar mot sin uppfattning av verkligheten. När hon härmar mig eller skatan tar hon i så det räcker.
När jag igår hörde om John Dos Passos tog jag fram kartan över New York och drömde mig dit. Trots den förlamande värmen och den ruinerande kostnaden var jag beredd att ordna allt. Idag är en annan dag.
New York har tagit Roms plats. Det kunde ha varit Bombay. H kunde ha varit A, B, C, D, etc.
Att jag kunde ha varit någon annan har jag nog trott. Det gör jag inte längre. Jag är jag. Jag var jag och jag kommer att förbli och inte ens döden kommer att ändra på det fallet. Talet om flera jag eller sidor är väl mest ett sätt att göra sig presentabel. Det behovet föreligger knappast längre. Av någon anledning som jag inte ska eller ens kan utreda nu.
Vad jag känt kommer jag att förneka, därför att det är omöjligt att vidkännas ett utplånat minne.
Vad jag känner blir allt lättare att vidgå och samtidigt trivialare.
Kanske sammanfaller trivialitetens maximum med det ögonblick döden står i dörröppningen.
Vad jag gör får allt mer prägeln av försök.
Obenägenheten att ändra består, men av andra skäl.
Tidigare av absolut sanningskriterium, nu av brist på sådant.
Det förvånar säkert inte Ein- eller Wittgenstein att vi inte alla läst och tagit ställning till deras verk, men oss borde det förvåna.
Man kommer inte över någonting.
Tystnaden kring en människa får henne att växa i omgivningens föreställning. Så är fallet med min mormor och min far. I mormors fall utgör växpunkten den rad i hennes erinringar där hon skriver att vad hon och min blivande morfar gjorde upp, sedan de mötts någonstans i Smålands skogar, får oyppat följa henne i döden. I fars fall har det osagda dränkts i bullrande sällskapssarkasmer eller uttalats i armerad tystnad. Sarkasmen är dålig växtmån för barnet i allmänhet. I några fall kan den nog vara som ett laboratorium för undersökningen av människoblivandets kunskapsteoretiska grundval. Ordknappheten är för barnet vad hälleberget är för vetekornet. Liv ska omhuldas av liv.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk