Publicerat
Kategori: Romantik noveller

Magi

Jag klamrar mig fast vid din arm med allt jag har. Pressar kinden mot den varma huden. Mina händer håller ett krampaktigt tag om din arm. Tårarna flödar i en stadig ström. Huvudet bultar av all gråt. Men min egen smärta finns inte just nu. Allt som finns är du, du måste klara detta. Pipandet från maskinerna är allt som hörs i rummet, respiratorn ger ifrån sig ett suckande ljud. Din bröstkorg höjs och den sänks i ett stadigt tempo. Jag är osäker på hur lång tid som har passerat, tiden är ett koncept som jag har svårt att greppa just nu. Har det passerat några minuter? Dagar? Veckor? Eller rentav månader? Jag vet inte. Allt jag vet är att du kämpar för ditt liv, och jag vet att jag måste kämpa för dig. Du ska veta att jag finns här. Vi klarar detta tillsammans. 



Jag måste ha slumrat till lite, med ens öppnas dörren till rummet och jag rycker till. En sjuksköterska kommer in i rummet, iförd full mundering. Munskydd, visir och någon slags skyddsdräkt. Hon ser ut som en utomjording. Hon ursäktar sig och förklarar sitt ärende, något om parametrar. Jag som vanligtvis är mycket intresserad och uppmärksam för medicinska termer förstår knappt vad hon säger. Allt är bara ett enda töcken. Jag behöver inga siffror, jag vill bara veta att allt ska bli bra. Att du ska bli bra. 



Sköterskan pillar med utrustningen och antecknar något på ett litet block, som hon stoppar tillbaka i fickan på bussarongen. Sedan lämnar hon rummet. Vi är ensamma igen. Jag skjuter min stol närmare huvudändan på din säng. Jag vill se dig. Synen av dig är för mig absurd, jag har svårt att ta in vad jag ser. Dina vackra drag är precis som vanligt, men de är fel på något sätt. Din olivfärgade hud ser obehagligt blek ut, som om du är genomskinlig. De vanligtvis pigga ögonen är nu slutna och ser insjunkna ut, inramade av mörka ringar. Dina annars välformade och fylliga läppar är nu slappa och har en onaturlig form på grund av slangen som är intryckt mellan dom. Även de är bleka, och ser torra och spruckna ut. Trots att de smörjes regelbundet. Jag stryker en hårlock från din panna och kysser den. Känslan är bekant, samtidigt som den är främmande. Det är du, men du är inte där. Din kropp är som ett tomt skal.

Vi fick aldrig chansen att säga något till varandra innan du sövdes ner. Det finns så mycket jag hade velat säga. Men de är bara ord. Ord betyder ingenting just nu. Eller? Det finns ett par ord som verkligen betyder något. Ord laddade med det enda på den här jorden som besitter magi. Jag kysser din kind, och för sedan munnen så nära ditt öra som jag möjligen kan. Så tyst att bara du kan höra, viskar jag det enda som spelar någon roll just nu.

”Jag älskar dig”.

Josefin Teserius

Status: Brons författare

Mitt namn är Josefin Teserius och jag är 26 år gammal. Jag har skrivit texter och berättelser sedan jag var liten, skrivandet fungerar som en slags terapi för mig. Ibland behöver man helt enkelt formulera sina tankar i text för att få ordning på dom. Jag har nyfunnen inspiration och lär publicera här en del. Jag hoppas att mina texter kan beröra någon.
Josefin Teserius är medlem sedan 2020 Josefin Teserius har 17 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Christoffer Andersson