Målande Nattvarden

33 minuter har jag suttit och vankat. Stenåldersmänniskor världen över gör och har gjort upp eld på samma vis. Vad de stoppar i sig beror på lokalen. De värjer sig mot sjukdom och död. Sina lustar lindar de in i omständliga ritualer. Det mest uppenbara tycks vara rang eller är det mina förväntningar som skämmer intrycken, vilka inte heller ger klar information om nyfikenhet eller liknöje. Moralen tarvar en viss stelhet. Stelheten i sig höjer dock inte moralen, men ger sin bärare en blank yta till skydd mot det som eljest kunde frestat.
"I ungdomen genomgick han ett skede av 'intellektuell sterilitet och andlig förvirring och levde utan centrum och substans' ", skrev Gyllensten om Buber 1994.
- Var är du? sa Gud
- Hur lever du?
- Vad vill du med dina handlingar?
- Var finns ditt allvar och din verklighet?
- Hur ska du leva för att inte leva på sidan av livet?
- Är det något värde med ditt liv?
Att uppleva sitt liv med en fräsch och oförvillad lidelse, med anspråk och med ansvarskänsla.
Direktören tar sin fru med på sin uppdragsresa till Berlin. Han tjänar i det kommunala och har sin lön, sina arvoden, sina bidrag från den gemensamma kassan. Det gäller för det han betalar ut, i smått och i stort, att pengarna kommer från dem han säger sig tjäna, från dem som motvilligt underordnat sig hans välgörande verksamhet. Nu säger man, det var inte rätt att han tog med sin fru. Är han då så självtillräcklig att det han upptäcker av inspirerande eller nedslående företeelser, kan han omhulda på egen hand, eller skulle det kunna vara honom till hjälp att ha någon att dela sina erfarenheter med och därigenom vara sina uppdragsgivare till ännu större nytta. Kanske ligger frågan mer på det planet att han nog inte alls skulle ha åkt till Berlin och skulle han likväl så fick han sitta på krogen och pokulera med sina kolleger och skulle andra lustar rinna till, söka sig en väninna att betala ur egen ficka, så långt, som sagt, han nu kunde göra anspråk på egna fickor.
Kan man säga att politikerna deltar i det offentliga samtalet? Man tvekar. Vem deltar?
Egentligen inte någon, för vem samtalar offentligt. Kan man säga att journalisterna håller ögonen på det offentliga? Ja, där inget egentligen pågår, ditåt stirrar de. Hur ska den göra som önskar veta? Forska på egen hand. I sakens natur ligger då att han får ögonen på detaljerna i en företeelse. Skeendet i världen är en för stor sak för den vetgirige. Överblicken är av ideologisk natur, religiös om du föredrar.
- Har Gud ögon, som ser allt?
- Vilka andra slags ögon kan du tänka dig honom i?
- Har masken ögon?
- Vad tänker du dig att han skulle ha dem till?
- Vad skulle jag tänka utan ögon?
- Fråga potatisen vad han skulle tänka.
- Är ögonfrågan mest av dekorativ betydelse?
- Ja, så kan man kanske säga.
- Vad kan jag alls säga?
- Allt vad du sagt, så långt kan vi vara säkra.
Klander väcker alltid mindre förvåning än uppskattning. I ondskan är man således mer medveten än i godheten, vilket ter sig hoppfullt för godhetens utvecklingsmöjligheter.
Hela livet är ett sysslande med självklarheter, som visserligen i varje ögonblick kan ifrågasättas. Vad är det då som är så oklart? Hur alla självklarheter ska rymmas i ens egen lilla värld.
- Gå ut i världen, gosse!
Där träffade han som av en händelse 1.000.000.000 kineser. Inte kunde han väl ta alla i hand. I ett kollektivt riktat rop hälsade han på dem. Till hans plötsliga död blev de gemensamt skyldiga. Skulle de sörja?
- Varför dog då inte alla kineser?
- Här gäller relationslagar av enklaste slag.
- Hur?
- Svenskarnas antal utgör mindre än en procent av kinesernas. I röstsammanhang är det långt mindre än vad som räknas, varför kinesernas tigande hade varit tillräckligt för att ta död på alla svenskar. Som de icke närvarande inte kunde registrera tystnaden tog de heller inte vid sig, men vad skulle gossen göra. Han kola vippen, som sagt. Och inget besvär för kineserna, som ändå inte räknade hans existens.
- Om inte Kafka har skrivit det så finns det inte. Lugn bara, det har han.
- Jag är bara delvis lugnad, men visst lättade det något.
- Gud, finns du då?
- Tig för din egen skull inte ihjäl dig själv.
- Jag ber.
("Utan att tänka på mat eller dryck", det låter bekant på något vis.) Freud om Leonardo da Vinci målande Nattvarden.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 285 publicerade verk