Minstingen kröp omkring

Minstingen kröp omkring på verandan som om inget annat än det alltskymmande nuet var tillfinnandes. Hur rätt hade han inte på den punkten, i vilken han just nu var den givna huvudpersonen! Allas ögon voro som löss klistrade vid hans rörelseorgan och det lyckliga huvudet. Allt var i hans väg och han tillryggalade den efter sin genetiska övertygelse. Hur han påverkades av de närvarande, vad det nu än rörde sig om, var det naturligtvis inte möjligt att, annat än fruktlöst, spekulera över. Stämningen var skör och uppsluppen. Ingen var kallsinnig nog att undandra sig det delade ansvaret. En familj i sin vackraste dräkt.
Att Magnus skulle dyka upp hade ingen kunnat föreställa sig. Till och med han verkade överrumplad trots den beräkning som måste ha fört hans väsen ända hit. Det var väl mängden och stundens övermättade betydelse, som fick honom att tappa intentionen hårt mot marken och tvang honom till ett hastigt navigationsskifte. Sedan han ordnat såväl anletsdrag som hållning i stort gick han laget runt och hälsade på sitt överdimensionerade vis och fann sig sen hänvisad till den återstående pallen. Visserligen var den överdragen med ett obestämt dammlager men eftersom den erbjöd det skydd från uppmärksamhet som han så väl behövde satte han sig och deltog efter sin förmåga i den föreställning som fortfarande var de församlades huvudsak. Skulle han tilltalas därefter var apart knappt första stavelsen i förnamnet. Inget av detta sorgliga faktum tycktes stjäla uppmärksamheten från den förtrollande solstrålen där han allt ivrigare korsade trägolvet. Den skrivande undrade oroligt om det skulle slå upp en sticka som hastigt kunde bryta den befriade glädjen. Oavsett gick evenemanget mot sin upplösning. Koncentrationsförmågan var spänd till sitt yttersta och när som helst var ett brott att vänta. Det kom från oväntat håll. Mormor fick en hostattack mäktig nog att avsluta inte bara föreställningen utan också hennes liv. Morfar ställde sig hastigt upp och tog tag i sin kära och la bakifrån armarna omkring henne och kramade henne plötsligt. Det var en åtgärd som inte låg i närheten av vad hon önskade och hon frigjorde sig brutalt och vresigt och böjde sig framåt för att komma åt det hostretande. Plötsligt satte hon sig på en av de stolar som gjorts ledig i den omskakande oron och det verkade som om hon fått bukt med den trilskande. Den lilla kröp för att låta sig lyftas upp i mammans knä. Därmed bereddes plats åt ett nytt kapitel.
Man klassas och kasseras, man söker i den box till vilken man hänvisats. Man klättrar upp till kanten. Man hänförs eller förskräcks. Vad helst har man ändå plikten att stanna. Dit man hänvisats kan man hänföras eller händelsevis vantrivas tills man vants. Att tala om valet i denna sak kan man måttligt engagerad överlåta åt de övermåttan talföra.
Manifest, ropar man från vänster till höger. Och det kunde man ju tro, att det skulle bli en väldig tillströmning. Dessvärre fingo alla finna sig i att diskvalificeras på skilda grunder (man bygger ju inte tusen pyramider på samma grund), eller, ja, det beror naturligtvis helt och hållet på hur man ser på den saken, om man nu alls ser något, vilket å det värsta betvivlas. Nu är väl inte det här rätta platsen att så tvivel på. Hittar du någon bättre behöver du emellertid inte höra av dig. Skulle jag ha tid att lyssna på sådant trams? Vet inte, får se. Får se
Meriterad kort- och ordblandare skriver på ett liberalt organ att om bara alla höll sig strikt till lagar och regler skulle mycket vara vunnet
Mot ensamheten i fonden ses jag överge mig själv
Mamma, jag vill också ha ett par trasiga byxor
Med frågetecken och allt
Med åren följer vanligen en allt större yta att klistra etiketter på
Försök sen att identifiera dig
Multidimensionella perfektionismskalan mullrar
Mänskligheten ska kanske inkluderas i verkligheten. Det skulle visserligen göra den oåtkomlig, men åtminstone en smula mänskligare. Är det vad vi vill? Eller du

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 285 publicerade verk