Nånannanstans

Det är glädjande att man fortfarande kan läsa poesi av Johan Ludvig Runeberg.
Jag har nu raderat två rader. Det gläder mig.
Jag såg ordet spotta ut mig av all kraft. Skönt.
Framsäga - insmickrande eufemism.
Tystnaden har många namn, tung och orörlig orkar jag inte klämma fram ett enda. Vill den nu inte namnge sig själv, varför skulle jag bekymra mig. De namnlösa står på led kring mig. Vad vill ni, kunde jag fråga, vik då undan om ni inte ens kan presentera er!
Amanda vill ha sällskap, hellre skulle jag ge henne det. Hon har någon tarmhistoria, som dock inte tycks inverka på hennes humör.
Jag går inpackad i sjok av ogenomträngliga föreställningar om vardagens viktiga trivialiteter. Bästa sättet att packa upp mig vore att ge dem roller i ett drama. Där skulle
jag få med mina med- och motmänniskor också, dem jag nu går och småmumlar med, i en ström forsande över oformliga hinder.
Men det går alltså inte med mindre än att jag klär av mig. Jag drar mig. Jag drar mig på samma sätt varje morgon. Framåt eftermiddagen ser jag utsikten att jag sluppit ifrån med blotta förskräckelsen. Med ordentligt omlindad rädsla går jag slutligen till sängs för att orka med ännu en rond. Så gestaltar det sig.
- Bara att skriva detta!
Såg igår en indignerad Dabrowski tala med upphovet till sitt tillstånd, en landsförrädare. Jag frågar mig: Vad är landsförräderi? Vilket är landet? Vem drog gränserna? Har jag sanktionerat detta eventuella sakernas tillstånd? Känner jag mig förrådd? Vet jag vad saken gäller? Skulle det ändra något i så fall? Gäller det liv eller gäller det död? Vilket intresserar mig mest? Har han fått betalt? Av vem? Är inte det bra? Är han en sämre eller bättre människa än många jag träffat tidigare? Och hon? Vem är hon? I vems namn talar hon? I sitt eget? Varför ska jag betala för hennes samtal? Jag skulle vilja veta vems tabu det är hon talar om. I vems intresse enar hon nationen? Vem uppfann myten om försvarshemligheter? Och vilka får betala för den, dvs. håller den vid liv. Om vårt land hyser så många värdefulla hemligheter förundrar det mig att det inte tar sig bättre ut på världsmarknaden. Eller är det bara krigsindustrin, som förmått lägga sig på den hylla dit alla girigt kastar sina blickar? Et cetera!
- Varför går där en naken man?
- Vad pratar du om, ser du inte kungen? Och vilka vackra kläder han har fått!
- Jaså, är det kungen, men vem är hon som småspringer därbredvid?
- Tyst, det är en utsänd från ett massmedium.
- Varför får jag inte säga något?
- Då kan du bryta förbindelsen med den illusion hon just fått kontakt med.
- Men det gör väl inget?
- Gör det inget, vad säger du pojk, ska du ha stryk?
- Nä tack. Jag ska inte störa. Jag vill inte ta levebrödet från någons hand. Och alltid blir det väl några smulor kvar till mig, kan vi inte gå nu?
Att hitta en vardaglighet där allt smälter in som om det verkligen hörde samman.
- Vart leder debatten?
- Nånannanstans.
Vetenskapens problem radar upp sig, konstens flyr.
Jag hör någon på radion börja en mening, jag stänger av innan hon avslutat den.
Jag ser någon i TVn i färd med att ha ihjäl någon (annan), jag stänger av innan dådet är fullbordat.
Jag går ut, men avbryter vandringen innan den lett någonstans.
Jag andas in, men andas ut innan jag blåsts upp som en ballong och blivit ett offer för första bästa vind.
Jag avbryter, det är min makt.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 285 publicerade verk