Kategori: Novell
Paradisisk
Att tvingas leva (vem tvingar mig, längtar jag fortfarande, min skälm!) med lögnen om sig själv. Börja dagen med att skölja bort nattens jagförstorande graffiti. Sticka upp likt en fuktdrypande mur ur slagfältet. Låta blickarna sugas upp av min giriga tomhet. Öppna munnen i hädelse: Jag…
På vems bekostnad ämnar jag roa mig?
Där en stackars murvel, som jag lätt tror mig kunna dra ner i dyn. Där en kommunalpolitiker redan inslagen och färdig att kastas i skärselden.
Och vem står nu i kön om inte Herr Professorn. Honom ska jag klå med själva erfarenhetens pekpinne. Sju rapp över bara ändan och ett över klåfingrarna.
Nej, men se goddag sköna frun, hon har tagit sig ledigt för en liten pratstund över kaffet. Ja, sitt så fint! Offrat åt gemenskapen (Gemena stycke!)? Vigt sig åt barnen (Tvegiftiga hynda!)? Räddat vad som räddas kunde (Rädslan dryper längs halsen, din orm!)? Visionen om min städse godhet (Vimsighetens okrönta furstinna!)? Nä, har jag hört på maken, vilken dag Ni måtte ha, ja, ha den i skötet, min sköna, min lust ska vara Din hägring.
Åh, vad gör jag med min kärlekskrankhet!? Förnedrar min blyga obegåvning med hennes ovilliga händers smek. Vad gör jag, förnekade, med mitt innehållna skrik?! Nu, när halsen torkat och tungan stelnat likt en snigel på upptrampad stig? Ska jag gå in i kören, öppna halsen för mitt inres ånga, frätas av all min längtan, sjunga ut? Ska jag tömma min svullnads hela tanke över detta oskuldspapper. Ska jag söka min fader bland hans verk, i hans värk, förklara hans onda själ, förlåta honom hans synd, dölja hans skam med mina torra händer? Ska jag det, min Gud? Ska jag gå och icke mera vända åter. Lämna min hustru, trogen endast sitt hem, sin borg, sin fästning ur vilken hon aldrig ämnade släppa mig. Ska jag söka min moder i föraktet, i själlösheten, i min stumhets kammare? Sluta mina frågor i en enda sats förseglad med en slutgiltig punkt?
Man kommer att avkräva mig svar. Du såg, men lät ögonen torka. Du hörde, men svarade inte. Du kände, men stelnade till is. Du visste, men svarade med frågor. Du låg i rännstenen, men gick som i kröningståget. Du svek. Du fann ingen tröst. Du vek hädan. Paradisisk.
Ture Holmberg
Status: Guld författare
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
På spelsidor utan svensk licens kan du spela dina favoritspel och placera spel på olika sporter
Veckans författare:
Ture Holmberg
Tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren