Publicerat
Kategori: Romantik noveller

Regnet




En regndroppe, det är allt som krävs. Den faller från ditt svarta hår som redan är blött från regnet. Den letar sig ner för ditt ansikte, genom ögonbrynet, längs med näsryggen och stannar slutligen precis vid amorbågen. Impulsen blir för stark, utan att tänka mig för så ställer jag mig på tå och placerar en försiktig och trevande kyss på dina läppar. Världen stannar upp, allt går i slowmotion. Dina mjuka läppar mot mina. Du har stelnat till, regndropparna fortsätter falla över oss. Regnet har en lugnande effekt. Trots det känns det som att mitt hjärta slår så hårt att det ska tränga ut genom bröstkorgen. Det har bara passerat sekunder, men det känns som en evighet. Det är då du äntligen bestämmer dig. Jag känner hur dina läppar mjuknar mot mina, du placerar händerna på var sida om mitt ansikte och besvarar kyssen. Jag blundar. Omedvetet börjar jag backa mot husväggen och du följer efter. Min rygg går emot den kalla stenväggen, men din kropp är tätt mot min, kyla existerar inte längre. Allt brinner. Kyssen blir intensivare, hungrigare. Mina händer håller hårt om din nacke, jag vill aldrig släppa taget. 

Vi flätar in fingrarna i varandras hår.

Jag vet inte hur länge kyssen varar, men den lider mot sitt slut. Mot min vilja. Du drar långsamt huvudet bakåt, dina läppar lämnar mina. Du låter dina händer glida längs mitt ansikte och placerar dom på mina axlar. Jag öppnar ögonen, jag möts av dina intensiva bruna ögon. De ser djupt in i mina, jag ser allvaret i din blick, men jag ser också hur du kämpar mot elden som har tänts inom dig. Jag låter mina ögon vandra över ditt ansikte, du är perfekt. Markerade mörka bryn, definierad näsa, välformade läppar och kraftig käklinje. Jag studerar skäggstubben som på sina ställen är grå. Min blick fastnar på ett ärr på din haka, det har fångat min uppmärksamhet förut. Jag påminns om att du har levt ett helt liv som jag inte vet något om. Men jag vill så gärna veta. Du tar ett skälvande andetag och mumlar mitt namn. Mina ögon ser in i dina igen, elden har mattats av, Jag uppfattar något som liknar smärta, eller möjligen sorg? Du tar ett djupt andetag.

”Det här är ingen bra idé.” säger du dovt.

”Jag vet, men livet är kort.” svarar jag medan jag smeker med handen längs med din kind.

Det är då jag slår upp ögonen mot ett soldränkt tak. Mitt hjärta slår snabbt. Jag tar upp mobilen och tittar på klockan, 05:41, en lördag. Jag lägger ifrån mig mobilen igen och rullar över på sidan i sängen. Hur ska jag kunna somna om, när det känns som att jag ska gå mitt itu. Du kan aldrig bli min, inte ens i drömmarnas värld.

Josefin Teserius

Status: Brons författare

Mitt namn är Josefin Teserius och jag är 26 år gammal. Jag har skrivit texter och berättelser sedan jag var liten, skrivandet fungerar som en slags terapi för mig. Ibland behöver man helt enkelt formulera sina tankar i text för att få ordning på dom. Jag är också en hopplös romantiker. Som försöker sätta ord på det vackraste som finns i den här världen. Kärlek. Kryddan till den gråa verklighet vi lever i. Magi existerar på denna jord, och den stavas K-Ä-R-L-E-K.
Josefin Teserius är medlem sedan 78.7 Josefin Teserius har 23 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson