Säg, vad kunde hjälpa

Det hjälper inte hur mycket jag än läser, hur många perspektiv man än försöker sätta mig i, eller möjligen in i, om man nu ens kan tala om försök, men hur som helst så gör man väl så gott man kan, hur litet man än tycker att det visade sig vara. Jo visst, det händer ju att man skymtar något oerhört och väldigt, så stort att det tränger sig långt utanför livets gräns. En sak kan vara lätt att glömma: det skrivna ordet är det skrivna ordet, och det är inte bara åstadkommet av en eller flera fingrar fransande i en eller två händer, det härrör från en hjärna. Jag vet inte hur många hjärnor jag har besökt idag. Jag ska inte namnge en enda. Inte av hänsyn till något annat än min egen eller kanske din likgiltighet. Vad lärde jag mig då? Två av borgerlighetens gullegrisar kom ut som borgerliga i sin politiska preferens. Vad annat kunde jag ha väntat än denna inte ens koketta barnslighet, obetänksamhet ytlighet och korttänkthet? Jag hade inte gett den eventuella frågan ett enda svar. Av någon anledning har jag svårt att acceptera den sortens intelligensbrist hos någon som jag kunde ertappas med att läsa. Nu är jag ju gammal nog för också andra bekännelser. Så varför skulle jag bry mig? Hoppet, kanske? Att hoppas på något nu kan förefalla i naivaste laget. Något måste man bära av sitt hela livs tillkortakommande. Att ha en politisk hemvist är ett tecken på en svaghet, den man också måste ha överseende med. Att hata socialdemokratin är en reflex som man likt kräk… måste hålla uppsikt över. Vad för regel är det? Det var längesen jag avskaffade intelligensbegreppet som något annat än det som innefattar alla människor, vilken åtgärd dock inte utesluter att jag anbringar ramen för det universella kring någon av dess beståndsdelar. Att bekänna sig till är att ange en hemvist. Här bor jag eller där. Om man bor i litteraturen, i språket, i kritiken, i prövandet, i ledsnaden, i den melankoliska ensamheten då tillhör man ingen eller inget annat än den och det som tar en för en annan. Man liknar någon, men man är inte någon

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk