Som himlen

Den praktiska filosofen står inte ut med morgonyrseln. Ingen annan yrsel heller. När inte benen bär,
går han vilse.

När träffade jag senast herr Medelsvensson? Var hos Maria, som till gästerna på sin 43 födelsedag
lagat sju rätter. Nu när jag varken röker eller dricker vin kunde jag väl åtminstone ägna mig åt
glupskhet på maten. Stinn och bubblande av ansjovis har jag försatt huvudet i väntan på blodet, ännu
kretsande kring den inflammerade buken.
Hemmahörande i ordrikets utkant. Inslagen av den eviga tystnaden gör sig allt bredare
och täcker nu stora delar av tankens sträva matta. Känslan utan tanken är som dödbakt bröd. På
slingrande avbrutna stigar söker jag mig mot den demokratiska tillvarons kärna.
Man kan avstå från att se patetiken. Låta det vara.

Vad hör jag när jag reducerats till ordlöshet? Smaken överträffar allt i fråga om styrka. Bedövad
förlorar jag orienteringsförmåga. Minnena stockar sig. Romanen imploderar.
Man tar spjärn mot den idé som låter sig formulera i ögonblicket. På det som inte kan
rekonstrueras bygger man sin åskådning. Som regnbågen slår en bro från två oidentifierbara fästen.
Som himlen fångas i ett ord. Som makten lägger sig tillrätta på vanmaktens uträckta tunga.

Idag har jag hört verkligheten omnämnas för många gånger för att våga betvivla att den finns
åtminstone i en uppenbarelse. Eller har verkligen varje utsaga stött sig på ryktet om dess existens?
Vad ska jag ge den för namn för att finna den mindre gångbar för trons pretentioner än Gud? O jag
saknar dig, känsla för syllogismer!
Med flödande tacksamhet lyssnar jag på prästsonens från Sunne uppläsning i radion.
Och han beklagar sig över att inte kunna skriva roligt.
På tröskeln till hösten kan man från jordens yta se sig sväva i rymden. Ödet får vingar
och bär iväg med en bort, bort mot det sköna ingenstans.
Att jag vore som hösthimlen. Kort i livet och mäktigt uttrycksfull.
Ty, finns något annat?
I stället. Grå utdragenhet tryfferad med än putslustiga neurotiska infall än nattståndna
förtrytsamheter. Illa lönar jag gåvan från mina föräldrar.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk