Sveket

Det här är en historia som är baserad på en verklig händelse, den utspelar sig mellan sensommaren 2017 och pågår tills år 2019.


“Hon var en självsäker tjej som aldrig upplevt äkta kärlek innan, hon hade ingen aning om hur det var… men en sak hon inte visste var att det var så pass hemskt som det visade sig vara”- Braulia Reyna

Det hela började med ett telefonsamtal, “tja syrran, har en killkompis som tycker att du är sjukt snygg. Tror ni skulle passa. Vad säger du?” hon var inte intresserad.
“Men snälla ge det en chans, kan du för min skull skriva med den här killen i 2 veckor och efter det kan du få kasta honom. Det är nämligen så att jag har sagt att du är jätte trevlig då du måste leva upp till det nu” fine, tänkte hon… men det hon inte visste var att det här skulle vara början till det man kallar en sann mardröm… ett svek.

Hon addade tillbaka honom på snapchat och dom började skriva, till en början var det bara det gamla vanliga hej, hur mår du?, vart bor du? vad gör du? vilket gymnasium har du sökt till? etc. Men sen hände någonting, från att ha gått till att inte vara så intresserad så började det nästan kännas konstigt att gå en dag utan att ha skrivit med honom. Tills det en dag kom till en kväll då hon var ute på stan med sin vän, de hade varit och ätit och var på väg hem. Det kommer fram två män på McDonald’s och börjar prata med henne och hennes vän, samtalet är kortfattat i början men tjejerna känner sig snabbt obekväma och bestämmer sig för att gå därifrån. Männen följer efter, de är fast beslutna på att samtalet inte är över, till slut får hon en idé. Det är tomt på stan men hon får syn på 2 män på andra sidan gatan. Hon släpper sin hesitation och springer fram och omfamnar den ene, samtidigt som hon viskar i hans öra “vi är förföljda, du måste spela med. Låtsas som att vi känner varandra. Snälla jag behöver din hjälp” mannen går med på det och kramar sedan försiktigt tillbaka.

Hennes vän och de två andra männen från McDonald’s är några meter ifrån. “Shit vad bra att ni hann hit. Ska vi gå eller?” säger hon högt.
“Aa bästa, låt oss röra oss mot tuben” svarar mannen som gått med på att spela med. Vi skakar av oss männen som förföljt oss ifrån restaurangen och går längs baksidan av Åhléns City och svänger höger vid övergångsstället mellan Åhléns ingång och stora H&M. Men efter ett tag märker hon och hennes vän att det gått från en fara till en annan. Männen som skulle ha hjälpt dem med att komma undan ifrån faran visade sig vara precis likadana. Tjejerna började känna sig obekväma och visste inte vad de skulle göra, då får hon upp en tanke! Ett telefonsamtal, perfekt! Hon börjar då ringa runt till alla vänner hon har och lustigt nog finns det ingen som kan svara den här kvällen. Tjejerna kollar på varandra, det är 2 minuter kvar tills tunnelbanan mot Farsta Strand ska gå, de tar sina Access-kort lägger dem på den blå kortläsaren och springer för deras liv ned för rulltrapporna mot perrongen. Hon är fortfarande uppskakad, ingen har ringt tillbaka, hon måste prata med någon...så kommer hon på! Han, de hade skrivit ett tag och han svarade alltid inom 1 minut. Så hon bestämde sig för att skriva till honom. “Hallå, skicka ditt nr snabbt!!! Det är akut”
“Va? vad har hänt? 07* *** ** **”
Hon ringer, hon var inte van vid att ringa främlingar. Speciellt inte killar hon inte hade ett öga för men det var någonting med den här killen som gjorde att hon fann modet att trycka på den gröna cirkeln på iPhone skärmen efter att ha slagit numret.
“Hallå?”
“HEJ OMG DU ANAR INTE VAD SOM HÄNDE NYSS”
“Vad har hänt?”
“Shit asså kolla, jag var i stan med min tjejkompis och vi skulle äta. Sen ba kommer det fram två män till oss och börjar snacka, först var det lugnt sen ba börjar de vara fett flörtiga mot oss och jag och min vän kände oss obekväma så vi bestämmer oss för att gå, då följer dem efter oss och börjar snacka och vara fett på så jag springer till andra sidan gatan och låtsas känna en främling som typ isch räddar oss. Åsen ba börjar han hålla på flörta, nej asså du anar inte jag ringde hela min telefonlista och ingen svarade så du var mitt sista alternativ”
“Oj, fett sjukt. Men var är du nu? Är du okej eller asså vad händer nu”
“Omg nej jag mår bra, jag sitter på tuben på väg hemåt nu.”
“Okej vad bra att det löste sig”
“Aa ringer dig när jag kommer hem, ska vara social med min tjejkompis nu. Puss heej”
“Aa gör så, hej.”

Shit, sa hon precis “puss” till en främling? När hon kom hem ringde hon honom som hon sa och berättade hela händelseförloppet och han förstod. Sen pratade dom om allt möjligt, det bara blev så, det bara hände, de pratade om allt från vilka de kände, brukade umgås med och vad de hade gjort. Klockan blev sent, om hon minns rätt avrundade de samtalet strax efter 02.00. När hon gick och la sig den kvällen var det som om hon var alldeles varm i kroppen, inte obehagligt varm men det var en värme och en trygghet som hon aldrig känt innan. Det kändes bra. Dagen efter på kvällen pratade dem igen och så höll det på i ca 2 veckor, till slut blev det en rutin, de ringde varandra och talade om för varandra hur deras dagar hade varit, vad de hade gjort och vad de tänkte på.

Det började bli dags för den första träffen, hon vågade inte. Hon var nervös, hon hade precis börjat gymnasiet, hon kände inte någon och hade inga kompisar där förutom en och henne gick hon inte ens i samma klass som. Det var andra skoldagen, ute var det fortfarande sommar och hon hade på sig sina ljusblå “710:or super skinny från levis”, ett mörkblått linne och en svart “moto jacket” från Chiquelle över axlarna. De skulle mötas vid plattan, utanför Kicks, hon hade tagit med sig vännen hon hade i skolan som hon hade känt sedan innan.
“Shit, tänk om han är ful. Vad gör jag då?!”
“Fan vet jag, ge det en chans”
“Shit jag är så nervös”
“Det kommer att gå bra”

Hon var stressad så hon tog upp telefonen och började ta selfies, det gjorde hon alltid när hon behövde lugna ner sig.
Så kom han, där gick han… lång, vältränad, solbrun, hade både ögonbryn och hår solblekt, blont lockigt hår och ögon lika blå som havet och himlen. Det var omöjligt för henne att kolla in i hans ögon utan att falla. Hon brast ut i ett stort leende och sa “Hello, äre bra? Vart ska vi?”
“Vet inte, har träning snart. Ska möta upp en vän snart men vi hinner softa i typ 40 minuter”
“Men det blir bra”
De gick längs Sergelgången upp vid rulltrapporna på vänster sida mellan Burger King och Subway. De svängde sedan höger, förbi Akademibokhandeln och stannade vid en stolpe med en sten precis under. Där ställde han sin väska och hennes vän satte sig på stenen bredvid väskan, det var inte stelt alls. Där stod dem 3 och pratade om allt möjligt, på något sätt hamnar hon framför honom och han tätt bakom henne. Hon lutade sig försiktigt bakåt och han la sin arm runt hennes hals, hon tog upp sin hand och tog försiktigt tag i hans underarm som vilade strax under hennes haka, han sänkte försiktigt ned sitt huvud och pussade henne på håret. Hon märkte ingenting, kan det ha varit för att hon kände sig så trygg? Det är det ingen som vet…
40 minuter kändes som 5 och det blev dags för honom att gå, de kramades och gick ner mot stället där de först träffades. Han gick på sin träning och hon åkte hem.

Fjärilarna i magen väcktes till liv på riktigt den här gången, när hon kom hem städade hon sitt rum och ringde sedan hennes granne som hon i princip träffade varje kväll på en promenad med hennes hund. Hon berättade att hon äntligen hade fått träffa honom, de stämde träff vid pendeln om 10 minuter, då skulle hon berätta allt. Hon tvättade av sitt smink, satte på sina havsblå velour mjukisbyxor från Cubus, sin rosa morgonrock från Björn Borg, hennes rosa tofflor från Puma och över det hennes tjocka vinterjacka från Boomerang. På vägen ner till pendeln får hon ett samtal från grannen.
“Hej. Vad heter killen du träffade idag?
“*** hurså?”
“OMG VART ÄR DU EXAKT?!”
“Vid svängen ner till pendeln, är typ vid tunneln vadåra?!”
“Jag tror att jag står mitt emot honom nu, kom”
“Men nej va?! Vet du vad jag har på mig eller?! Är inte ens sminkad!!”
“Skit i kom bara”
Hon vågade inte, hon gick försiktigt ner...ställde sig en bit ifrån tunneln och stack ut huvudet mot vändplan mitt emot pendeln. Där stod han… hon kände igen Djursholm ryggsäcken från stolpen bakom Akademibokhandeln. Han fick syn på henne, hon vände sig sedan om och sprang, han sprang efter. “Nej, snälla vänta. Kom tillbaka” ropar han.
Hon vänder sig om, kastar på sig luvan och går försiktigt tillbaka. “Varför skäms du? Kom” säger han och lägger sin arm runt henne, han doftade den helröda Ralph Lauren parfymen.
Han var med två vänner och hon med grannen, de stod och pratade om allt möjligt i ca 50 minuter. Sen var det dags för honom att åka hem, han hade en lång väg hem.

Den kvällen gick hon och la sig, med värmen kvar i kroppen och hennes morgonrock luktade fortfarande den röda parfymen som hade smittat av sig vid deras kram. Han ringde henne och de pratade som vanligt. Efter att tag kunde de inte hålla sig ifrån varandra, hon var ständigt glad och log åt allt och alla.

Den här historien låter som en dans på rosor eller hur? Det var det också… blodigt, taggigt och rött som fan.
Dom blev snabbt ett kärlekspar och hon drogs med i hans värld som till en början verkade som en fridfull och respekterande värld men som sedan visade sig vara en lögnaktig, kontrollerande, hänsynslös och egoistisk värld, kort sagt handlade det mer om att komma ut levande på andra sidan.

Dagarna gick och varken hon eller han fick nog av varandra, de sov hos honom varje helg, det fanns inte en enda helg de skippade. Samma gamla visa varje fredag, efter hans träning möttes de i gamla Slussen vid bussarna, tog 474:an mot Hemmesta och bytte sedan i Värmdö marknad.

De var med andra ord oskiljaktiga, han lärde henne allt hon inte kunde...han lärde henne att äta wasabi-nötter, spela fortnite, göra ordentliga squats, han lärde henne vilken meny hon skulle beställa på Thai-Tale och till och med att äta sötlakrits. De fick inte nog av varandras kärlek, de älskade varje gång de fick chansen, vart som helst. U name it. Hon drogs med i hans kärlek, djupare och djupare för varje dag som gick. Vet du hur det känns när man är nervös men på ett bra sätt? Vet du hur det känns när man bara vill ta tag i en människa och pussa sönder hen? Hon fick liksom inte ut sin kärlek, det gick inte med sex, det gick inte med pussar, hur hårt hon än kramade om hans hand när de gick ner för trapporna i gamla Slussen så fick hon inte ut sin kärlek, hon kunde ligga och kolla på honom när han låg och sov och tänka “Tack gud, tack för den här fina välsignelsen. Gör vad som helst för att få vara med honom i resten utav mitt liv och om vi en dag båda behöver dö vill jag dö en dag innan så att jag slipper leva utan honom”. Kärleken var som ett beroende i början… och slutet… eller nej i stort sett hela förhållandet. Hon slutade aldrig riktigt älska honom, trots de sakerna du ska få läsa om nu.



Förhållandet flöt på, de hade det bra i cirka 2 månader innan det första sveket trädde fram, hon hade behövt lämna redan då men hon var för kär. Hon kunde bara inte gå ifrån honom efter att han hade varit otrogen med sin före detta. Hon stod kvar, och det var nog det största misstaget hon kunde ha gjort för att efter det började hennes levande helvete på riktigt… det var då leken blev allvar.
Han ändrades helt, till en början faktiskt till världens bästa pojkvän men det gick långsamt över till en kontrollerande och aggressiv fasad.

Från att ha varit en självsäker och glad tjej med vänner utspridda över hela stan till en tjej som gick till skolan från 07.00-15.00 Måndag- Fredag och sedan hem till honom. Hon var knappt med tjejerna längre, i början ville hon faktiskt, så hon var det. Men efter ett tag vågade hon knappt träffa dem, hon skämdes, över vilket förhållande hon levde i, hon kände sig dum, hon hade tagit tillbaka en kille som hade varit otrogen och inte nog med det så fanns det ALLTID något att bråka om när dom inte var med varandra. Så för att slippa skitsnack fann hon ingen annan lösning än att dra sig undan. Hon gjorde det inte för att hon blev ombedd till det, utan hon gjorde det för att det var en av de enda lösningarna för att undvika tjafs och jobbiga frågor. Och ju mer de isolerade sig desto värre blev det, till slut levde de som i ett luftslott, vissa dagar fick han nog (oftast) och andra dagar hon, men något gjorde att de ändå alltid hittade tillbaka. Kan det ha varit kärleken? Från hennes sida var det iallafall ingen tvekan om det, men från hans sida var det något som man än idag inte vet vad det var.

Hon tog bort alla “utmanande” bilder från sin instagram, hon tog bort alla killar hon hade på alla möjliga tänkbara sociala medier inklusive familjemedlemmar. Hon skulle ha kappa eller en lång kofta när hon gick till skolan i tighta jeans och skulle absolut inte ha U-ringade tröjor på sig i skolan. Det här låter sjukt men för henne var det inte det, hon höll förvånansvärt med, hon var villig att förhålla sig till dessa saker för att få vara med mannen i hennes liv.

En dag bestämde hon sig för att följa med tjejerna till stan och äta en bit middag.
“Älskling, ska vi göra något speciellt ikväll? Kan jag följa med girlsen till Kungshallarna? Vi tänkte typ käka?”
“Aa visst gå. När ska du hem? Var hemma innan det blir mörkt, typ vid tio”
“Aa eller asså vi ska ju ba äta kommer åka hem direkt efter så aa”
“Ajt men ha så kul då baby”
“Loveu”
“Jalla”

Det här är nog 1 av 100 händelser som fått henne att skämmas ihjäl.

Allt var bra, hon var hemma och sminkade sig, hon tog sedan tunnelbanans gröna linje 18 från Farsta och åkte in till Hötorget. Tjejerna gick till Kungshallen och åt middag, efter middagen bestämde de sig för att ta en fika. De åkte upp för rulltrappan i Kungshallen och gick tvärs över gatan där Espresso House låg. Hon kommer då på att hon måste ringa honom och säga att hon ska ta en fika. “Äsch, jag tar det efter att jag har beställt”
Hej bby, vi taggade t Espresso house och tog en fika. Ska hem direkt efter. Puss
Cirka 5 minuter efter det här meddelandet får hon ett samtal och hon hann knappt svara hallå innan han ifrågasatte var hon var. Då svarar hon att hon satt på Espresso House och tog en kaffe, han frågar sedan varför och hon har inget svar på det. Han höjer då rösten så högt att man hör samtalet genom hennes telefon och säger “VAD HAR JAG SAGT TILL DIG?! FKN LÖGNARE DU SA ATT DU SKULLE HEM DIREKT EFTER KUNGSHALLEN OCH NU DU SITTER PÅ ESPRESSO HOUSE? ÄRU DUM ELLER? WALLA DU SITTER SÄKERT MED EN GRABB. LJUG FKN INTE FÖR MIG OCH SÄG ATT DU SKA TILL ETT STÄLLE SEN GÅ TILL NÅGOT ANNAT. OCH HOPPAS INTE ATT DU SITTER MED DINA KOMPISAR NU FÖR WALLA DE COK RÄLIGT ATT DE SKA HÖRA OSS BRÅKA FÖR ATT DU ÄR FUCKING DELI”
Tjejerna hörde allt, hon fick en klump i magen, ögonen vattnades och hon ville bara hem. De sa ingenting, eller jo, de sa faktiskt “pågud det här e inte normalt asså. Lämna han.” Hon tog sin väska, sa hejdå och gick. På tunnelbanan kände hon sig så värdelös, äcklig och dum. Hon förtjänade säkert det här tänkte hon, det är så här att vara kär, det här är det närmsta jag kan komma någon som älskar mig.

Precis som alla andra gånger bad hon om ursäkt och han förlät henne, för vad vet vi inte men för det “felet” hon gjort antar vi.

Tiden gick och såna här incidenter hände med jämna mellanrum. Notera att hon absolut inte fick ha killkompisar, han kunde lägga kommentarer som “alla dina tjejkompisar beter sig som chaggaz” “du var ju typ chagga förut” “du borde börja gå i kyrkan, min tjejkompis går i kyrkan varje vecka. Hon är fett fin tjej”

Hans tjejkompis var då en tjej som han hade träffat i samband med att han hade börjat 1 ring. Notera att hon absolut inte prioriterat att skaffa kill kompisar sedan han klev in i hennes liv men han gick och skaffade sig en bästis. Som han alltid av någon anledning jämförde med henne. Hon kunde tala om för honom att hon tyckte att det var jobbigt att han var så nära med henne men han sket ju i det? Så länge han inte påverkades negativt av det så fick hon bita ihop… samtidigt tror hon idag något år senare inte att han sket i henne utan hon tror att han inte förstod hur mycket hon älskade honom, hon förstod knappt själv… det gick faktiskt så långt att han en dag efter ett bråk faktiskt sa “sanningen är att du inte är min drömtjej… min drömtjej är min bästa vän men jag kommer aldrig att kunna göra något med henne för att hon är verkligen bara min bästis” hon mådde skit… det värsta var nog att han var den enda som KUNDE komma åt henne och han tog varje tillfälle i akt så fort han fick chansen.

Dagarna gick och hon började vänja sig vid att må dåligt, det var den hon hade blivit, både hon och han isolerade sig från ut världen, han klarade sig för att det knappast var på hans bekostnad, det var hon som fick ta smällarna.
Han krossade henne inte bara fysiskt utan psykiskt också. De kunde ligga hemma och mysa, när myset sedan övergick till sex så kunde han gå ner på henne och efter några sekunder säga “jag blir fett äcklad av dig ibland sanningen, tänk att andra grabbar har varit i dig walla det stör mig cok mycket, sen den där killen som gjorde det där mot dig också. Kunde du inte bara skrika? Slå han eller gå därifrån? Ey walla jag klarar inte av det här”
Föreställ dig att du är 16 år gammal, har träffat din första och största kärlek och han säger så här till dig. När du är helt naken, när nakenhet är din svaghet, när du blottar din nakna själ, din nakna kropp och ditt nakna jag. Att den enda gången på dygnet då du faktiskt är som mest sårbar så väljer den du avgudar och dör för att säga något sånt. Att du faktiskt känner dig smutsig. Framför din man. Du känner dig som en ful och använd sexdocka.
Jag kan tala om för dig att det här var värre än alla slag hon fått i livet TILLSAMMANS. Det här var det elakaste någon någonsin varit mot henne… det som var så sjukt var att, visst hon kunde göra fel ibland men att bli behandlad sådär förtjänar inte någon.
Men på något sätt intalade hon sig att det var så här det skulle vara. Det var så här det var att vara kär. Hon skulle aldrig hitta någon som älskade henne mer och bättre än vad han gjorde. Det var det här hon förtjänade. Hon var äcklig, hon var smutsig, om inte ens hennes kille som påstod att han älskade henne mer än vad någon annan kille någonsin skulle göra tyckte det. Varför skulle det då inte vara sant? Det skär faktiskt i hjärtat att en människa kan utnyttja någon annan människa så pass mycket att det går till punkten att han till och med gör det när hon är som mest sårbar.

Några månader efter blir hon med barn, tvillingar. Hon hade alltid drömt om att ha familj hon hade till och med bestämt namnen i förväg...Angelica-Adíne, Leticía-Fredrika, Chelsea-Maria-Gertrud, Gloria-Adriána, Prínce-Peter, Moses-Délcio (ej dubbelnamn utan mellannamn)...men inte såhär, hon ville gå klart skolan först, att skaffa familj var hennes plan men man kan säga att planen kom i fel ordning. Hon var ca 2 månader gången och behövde bestämma sig snabbt, hon tänkte mer på honom… han drömde om en karriär som fotbollsproffs och hon visste att det inte skulle hålla i längden om de fick två barn vid 17 års ålder så hon bestämde sig… det var hennes livs största misstag men hon gjorde det. Han var den mest begåvade fotbollsspelaren hon träffat, hon var så mån om att han skulle lyckas, hon satte hennes drömmar om att bli läkare åt sidan för att för henne var det viktigare att han lyckades. Hon var så beroende av att se honom lyckas, det var hennes favorit känsla… när han gjorde mål på en match och kollade mot henne och log. Hade hon tur fick hon en slängkyss… det var anledningen till att hon gjorde sitt livs största misstag.
Vill ni gissa om han var delaktig?
Inte en enda gång… den första ursäkten var att han skulle lira boll med en vän de resterande ursäkterna minns hon inte. Men kan vi klandra honom? Han var ju så van vid att få allt serverat till sig? Var det inte hon så var det hans mamma? Han hade aldrig någonsin behövt ta så pass stort ansvar förut så varför skulle han göra det nu?

Hennes abort misslyckades och endast ett av fostren kom ut, detta märkte hon dock inte förens det var försent. Så en dag föll hon ihop, hon hade en inre blödning som sedan sprack, hon fördes akut in till sjukhus och behövde akut opereras. Notera att detta var något hon behövde gå igenom helt själv, ingen utav de två viktigaste människorna i hennes liv syntes till, varken mamman eller killen. Innan operationen var hon livrädd… skulle hon sövas ner utan mamma? Vad skulle hända om hennes kropp inte klarade narkosen?
Jag tror inte att hon själv förstod hur mycket hon var villig att offra för honom tills hon låg där och faktiskt var nära döden… det var då det slog henne. Hon hade hjärtat i handen och var villig att dö för en människa som troligtvis satt och skrev med annan brud samtidigt som detta hände...hur skulle det här sluta… ? Då började hon fundera… om han inte ens kunde vara där när hans barn dog… vad fick henne att tro att han skulle ställa upp på dem levande?

Om vi backar tillbaka till början av graviditeten…
Vi misstänker att hon blev det i början av Juni eller slutet av Maj. Till en början var allt bra, hon tränade, de träffades och hade sex som vanligt. I takt med dagarna började hon må bättre och bättre, det var någonting i hennes kropp som kändes tryggt. Efter cirka 3 veckor åt hon mer än vanligt och fick mindre sömn, han började fråga vad det var med henne, hon kunde vakna på natten och be honom gå ner och bre fyra limpor med extra saltad bregott och flera skivor ost. Hon blev bråkig, aggressiv och störde sig på det mesta och grät i princip hela tiden, mensen avtog… en morgon vaknade paret och skulle äta frukost, under frukosten satt hon med fötterna längs bordskanten. “Vad har hänt med dig?”
“Jag vettefan, är fett lack min mens har inte kommit på typ 2 veckor. Men jag kan omöjligt vara gravid så det kan vi utesluta. Tror ärligt inte att jag kan få barn och det har jag sagt till dig förut”
“Okej men vi köper en sån där gravid grej för säkerhetens skull. Tror inte heller att du är det sanningen. Men vi åker till Gustavsberg äter på Arena och sen köper vi ett på vägen hem”

“De fett onödigt men visst.”

De åkte då först till apoteket vid hamnen, de klev in och han satte sig vid en stol strax vid utgången. Hon gick fram till farmaceuten och bad om ett test, hon hänvisade till hyllan bakom henne.
“Vad kul att ni vill bli föräldrar! Jag ser på dig att det är goda nyheter som väntar, jag hoppas på ett positivt svar.” säger farmaceuten.
“Haha skrattar hon lite osäkert, frågan är vad som är positivt”
På väg från apoteket var det tyst, de satte sig och åt och pratade.

När de kom hem till ön gick de upp till övervåningen och nu var det dags… han följde henne till toaletten och satt på badkarskanten. Hon tog ett djupt andetag, öppnade testet och kissade på den vita sidan av den ljusblå stickan… urinet sögs långsamt upp och ett rött streck framhävs, hon pustar ut… men så händer någonting. strecket fortsätter, det går hela vägen upp och ytterligare ett streck visas, det var dock svagare än strecket under men det gick inte att missa.
“Jag är gravid…”
“Va? Nej? Får jag se?! Hur ser man ens?”
“Det är fucking två streck!!! Fattar du inte?! Jag är fucking gravid.”
Hennes tårar sprutar och han är helt vit i ansiktet. Vad skulle hon göra nu? Vad skulle hända nu?

“Älskling gråt inte, vi klarar det här. Ställ dig upp, kom vi går och lägger oss i sängen”
De båda går långsamt mot sovrummet som ligger till höger om badrummet på övervåningen, hand i hand… som hon trodde att de skulle vara i resten utav livet…
“Tänk positivt, vi har varandra nu. Det kanske blir en liten Prínce eller en Adíne vem vet? Jag älskar dig. Sanningen jag är också rädd men nu måste vi vara starka åt vårat barn.” sa han.
Den eftermiddagen åkte hon hem, hon satte sig på bussen mot Slussen och visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon visste att hon inte skulle överleva… men allt gjorde det enklare för henne när hon var med honom. Han var bättre än alla mediciner och droger i världen, han var hennes människa och de här älskade barnen som låg i hennes mage var en blandning av båda dom två… med andra ord hennes bästa misstag.
Dagen efter åker hon tillbaka hem till honom, nu började alla bitar falla på plats, nu förstod hon varför hon kunde trycka i sig 7 röda äpplen på mindre än en halvtimme, nu förstod hon varför hon var så kåt hela tiden… nu förstod hon varför hon hade varit så trött och irriterad på midsommar middagen hos hans släkt. Allt var logiskt nu.

Tänk dig att alla orden han sa resulterade sig att bara vara ord. Det fanns ingen handling i det hela. Absolut ingen. Jag väljer att inte gå in i mer detaljer gällande graviditeten, det viktigaste är att du som läser detta vet att det har hänt.

Cirka 2 veckor efter blev saker och ting bara dåligt, paret bråkade ofta. Och efter varje bråk sa han alltid “det känns som att du använder graviditeten mot mig. För att jag ska få skuldkänslor och tycka synd om dig, för att du vet att jag aldrig skulle göra något mot dig eller barnet” notera att det ännu inte hade fått reda på att det var tvillingar.
Hon mådde riktigt dåligt. Vad skulle hennes mamma säga? Hon var ju emot aborter. Hon hade alltid sagt sedan hon fyllde 15 att vad du än gör får du inte göra en abort, det är en synd. Gud kommer aldrig att förlåta dig för att ha dödat ett mirakel som detta.
Dagarna gick… hon genomförde aborten. Med komplikationer som tidigare nämnt. Veckor efter det sov paret med varandra. Detta var efter att hon hade gjort den medicinska aborten, det ingen av dem visste var att det bara var ett foster som hade lyckats ta sig ut. Det andra satt fast, långt in i livmoderväggen, det var som att hen ville stanna där… Hon hade precis duschat klart och han låg i sängen och spelade Fortnite som vanligt, allt var som vanligt, hon smörjde in sin nakna kropp och hennes svullna mage, satte på sig hans Ralph Lauren t-shirt och la sig med naken underkropp i sängen.
Han stänger av TV-spelet och vänder sig emot henne.
“Vad skulle du säga om en paus?”
“Va? Vad menar du?” svarar hon försiktigt.
“Det har hänt så mycket på så kort tid… jag tror vi skulle behöva en paus. Asså jag älskar dig skit mycket och jag vet att det är dig jag vill gifta mig med. Du vet själv, har till och med sagt det till min mormor. Du vet vart du har mig.”
“Aa alltså jag vet inte vad jag ska svara… men aa vet inte varför du tycker att vi ska vara ifrån varandra. Men om en paus är det du tycker att du behöver så tar vi väl det.”
“Nej asså vi har inte tagit en paus… vi har gjort slut asså.”
Hon blev alldeles stel. Hon hade fått nog, tårarna sprutade inte ens ut den här gången utan de rann bara neråt… det gick inte att få stopp på dem. Hon satte sig upp i sängen, gick in till deras gemensamma garderob, öppnade hennes byrålåda, tog ut ett par rena trosor, satte på sig dem och tog på sig sina jeans. Efter det kände hon bara ren ilska. Hon stormade ner för trapporna och möttes av hans mamma som stod i trosor och borstade tänderna.
“Hej Maria, sorry ska bara hämta en påse”
“Aa visst. Har han somnat?”
“Nej vi är vakna”
Hon tog två påsar från lådan i köket och gick upp för trapporna, krossad, sårad och lämnad av sitt livs kärlek. Hon ställde sig vid parets gemensamma byrå och drog ner alla sina parfymer i påsen, hennes tofflor, hennes örhängen, hennes ringar, allt flög ner i påsen. Han stod och försökte lugna ner henne. Han kramade henne bakifrån.
“FUCKING SLÄPP MIG” skrek hon med tårarna i halsen.
“Du överdriver, det behöver inte sluta så här. Kan du inte bara sova här så kan vi prata om det här imorgon? Klockan är fan 12 på natten kom igen”
“Jag har ingenting att säga till dig, jag ska hem.”
Efter att ha samlat ihop alla hennes grejer gick hon ner till köket och satte sig för att vänta på bussen, han var kvar på övervåningen. Hans syster kom ner till köket och satte sig försiktigt vid köksbordet. “Ska du hem så här sent?
“Ja.”
“Har ni bråkat?”
“Nej. Jag vill sova hemma bara.”
“Okej, jag älskar dig. skicka ett mess när du är hemma.”
“Älskar dig med Angelica.”
Det var 15 minuter kvar tills bussen skulle åka. Hon gick försiktigt mot hallen där alla hennes grejer låg. Han mamma stod vid toalett tröskeln.
“Nämen, ska du hem?”
“Mm, saknar mamma”
“Okejdå, skriv till honom när du är hemma så att vi vet att du är okej”
“Hejdå”
Hon satte luren på flygplansläge och hade det på tills hon kom fram med nattbussen till Farsta. När hon klev av i Farsta Centrum satte hon på “Lämna han” av Cherrie i lurarna och gick upp mot Kristinehamnsgatan. Hon kände sig ensam, lämnad… trasig. Det värsta för henne var nog mer att hon blev lämnad en dag då dem hade det bra. Hon var så beroende av att hela tiden fixa allt, graviditeten genomgick hon själv, deras rum skulle hon fixa han fick absolut inte röra det, hans mat skulle hon laga, hans fötter skulle hon massera så när hon efter allt detta blev lämnad blev det som att hon den kvällen tappade sig själv. Vem var hon om inte hans flickvän? Hon definierade inte ens sig själv som en egen person längre utan hon var hälften honom och hälften sig själv… hur skulle det gå för henne? Hon kommer fram till porten och slår av flygplansläget… 12 missade samtal från Meu coração. Han ringer igen och hon svarar.
“Jag älskar dig.”
“Hur kan du säga så när du har lämnat mig? Jag tror inte att du förstår vad det där innebär för mig.”
“Men snälla, jag behöver bara en tid ifrån allt. Kommer ringa dig imorgon”
“Hejdå”
Hon går igenom den mörka porten och svänger vänster vid trappa nummer 85. Hon låser upp ytterdörren, smyger försiktigt in i lägenheten, låser och slänger sig på sängen med hans Ralph Lauren t-shirt på sig. Hon gråter hela den kvällen och vaknar upp dagen efter.
Hon hade bestämt sig, hon skulle inte ringa honom. Det var fan han som hade valt det här. Hon satte sig på balkongen och åt frukost den morgonen, då ringer det på FaceTime, hon går in och ser Meu coração på skärmen. Hon svarar och ser hans lilla brorson.
“Hej bumbi”
“Hej”
“Fajbjoj saknaj dig.”
“Okej, hälsa honom att jag saknar honom också”
“Hon saknaj dig också”
“Puss prinsen”
“Hejdå”
Hennes tankar snurrade i huvudet. Och för dig som inte har fattat det här än så är det det här som är sveket. Hur han hela tiden visste vilka knappar han skulle trycka på för att få hennes hjärta att krossas lite mer än vad det hela tiden hade gjort. Hur hon var villig att kasta drömmarna hon haft sedan barnsben för en kille som egentligen bara fördrev sin tid… så mycket tid och energi som hon lagt på förhållandet för att en kväll bara bli lämnad utan någon vidare anledning… det kan inte ha varit kärleken som var problemet för det var han så tydlig med att poängtera att det inte var.
Tror ni att de slutade prata? Nej. Han började följa tjejer på sociala medier, han gick ut, han gjorde sin grej. Hon satt kvar där hemma och hoppades på att han skulle ångra sig och komma tillbaka. Så fort hon gjorde något som inte gynnade honom kunde ringa och säga “varför följer du grabbar i insta? skojar du?”
“Men du följer ju också tjejer och skiter i mig?”
“De inte samma sak, det där är min mammas kompis dotter. Jag känner henne. Den här grabben bakk säkert på dig”
“Okej jag avföljer.”
“Bra”

Tror ni att de slutade träffas? Nej, hans föräldrar hade ingen aning om att de hade gjort slut så hon åkte dit dum som hon var. De var hos hans mormor och morfar, de var på picknick med hans familj, de hade familjemiddagar. Detta fick henne att tro att det fanns en gnutta hopp kvar, men han visste hela tiden att han inte skulle gå tillbaka. Han behövde bara känna sig klar på riktigt. Han älskade inte henne? Han var inte kapabel till att känna kärlek och det vet både du och jag… hade det varit annorlunda så hade det inte blivit sådär, det var en av grejerna som hon snabbt fick sig själv att inse…
Tjafsen fortsatte, han lyckades kontrollera henne utan att ens försöka.
Tro det eller ej men det här pågick fram tills September, det var sista gången de hade sex, slutet av September månad. Sen tror jag nog att han kände sig rätt klar med henne. Det jobbiga var nog inte att hon inte var med honom, det värsta var att hon tvingades göra slut med hans familj också, hon saknade hans pappa så mycket. Det var som en pappa för henne, sist hon träffade honom var nog när de delade på en toast från McDonald’s, hon åt lite och orkade inte äta upp den.
“Vill du ha resten farsan?”
“Lite plats finns det nog kvar i Baloo’s mage” sa han och sträckte bak armen från förarsätet.
“Varsågod” sa hon skrattandes.

Hon älskar farsan Baloo än idag. Han är bäst, kommer alltid att vara. Han kommer alltid vara farfarn som hon drömmer om att hennes barn ska få, så äkta, ärlig, rolig och genuin. Farsan Baloo lärde henne så mycket, han hade alltid historier att berätta, han hade svar på allt, han var så allmänbildad och alla dessa egenskaper blev en av de största anledningarna till att hon alltid tyckt att det var så synd att hon inte hann träffa sin killes farmor innan hon gick bort…. hon verkade som en stark kvinna. Hon älskade farmor utan att ens ha träffat henne, det enda hon visste var att hon alltid brukade köpa lego till honom när de sågs när han var liten, att hon använde fast och inte flytande tvål och att hon ägde en grön prickig klänning men det räckte… om hon någon gång skulle få en flicka skulle hon blivit döpt efter farmor Gertrud… den saken var säker.

På hennes 17 årsdag var han i Spanien, det var Oktober. Hon får ett samtal.
“Hej”
“Hej… jag mår inge bra.”
“Vad har hänt?”
“Grattis på födelsedagen *******”
“Tack ******”
“Sanningen är att jag älskar dig och har älskat dig hela tiden, det är så jobbigt. Hela familjen frågar efter dig och lillen och jag var på stranden idag och han plockade stenar till dig och sa att vi skulle ta med dom till hem dig. Jag började gråta då” sa han gråtandes i telefon.
“Vet ärligt inte vad jag ska säga till dig… blir fett ledsen. Min födelsedag e förstörd ba så du vet. Men jag älskar dig också…”
“Hejdå *******”
“Hejdå ***”



Det här en en bok som jag valt att skriva, drömmen är att bli författare. Vet inte riktigt om jag har kunskaperna och förutsättningarna för det men de som känner mig vet att jag sätter mina ribbor högt. Jag kommer förmodligen att fortsätta skriva men då hoppas jag på bättre böcker om vettigare människor. Det är långt ifrån slut. Jag vill under tiden passa på att tacka alla som funnits för mig under min abort, under mina dagar som jag har mått som sämst. Utan er hade jag förmodligen inte varit vid liv. Efter 3 självmordsförsök kan jag säga att det inte är värt att må såhär dåligt för en människa som inte ens skulle lyfta ett finger för dig. Det är lätt att döma boken efter omslaget och enklare att få ett förhållande att framstå som perfekt.

Dikt från henne:
”Jag är en ”sån där” tonåring, inte en vanlig tonåring utan en ”sån där” tonåring. Som har gått igenom helvetet (för mig), klivit över lik och kommit ut hel igen (förvånansvärt), är en så kallad ”känslomänniska”. Jag tar in alla intryck och släpper alltid in hela dig i mitt liv medans kanske andra observerar och släpper in dig lite i taget tills du efter något år är helt inne. Jag förstörs känslomässigt av svek och lögner. Jag är för generös med mig själv...har alltid gett för mycket. Därför kan du förstå att jag blir jävligt sårad av händelser då jag gett mitt hjärta rakt ut. Men samtidigt är det ju jag? Det är ju Braulia? Vem är jag om inte den här tjejen som ger allt? Det måste ju vara på liv och död...det måste ju kännas? Annars känns det inte att jag lever och jag har dött för många gånger så jag måste känna mig levande”- Braulia Reyna


Tack till:
Ruth Lucau
Melina Leiva
Cornelia Krawiec
Mira Akoi
Angela Labbé
Angelica & Fredrika
Caroline Hellström
Filippa Niklasson
Märta Berghult
Mamma
Sana Ben Khaddouj
Michelle Ekberg
Sandra Eriksson
Lårin Carlidus Arsan
Lilyan Ghebre
Rayen Mraidi

Vi älskar dig Braulia och du är en stark individ som fått ta mycket skit och en dag kommer världen hitta ett sätt att gottgöra dig - Lårin Carlidus


Braulia Reyna

Skriven av: Braulia Reyna