Vare nog nu

Bättre börja dagen med att glömma än försöka minnas gamla oförrätter och missgrepp, vilka senare lätt i andra omgången får ett kraftfullt tag om strupen och sen sitter man där i städet, ligger i giljotinen , hänger i galgen eller hur man nu ser saken. Just hur kvittar mig, men någon vidare ställning för skrivande ger ingen av dessa belägenheter och då har jag inte nämnt den värre olägenheten, som kommer av dessa, nämligen den starkt beskurna tankerörelsen. Och sitta en dag i sådant ältande kunde hellre kvittas mot döden.
Alltså! (Ja, kanske måste jag inskjuta en reservation från döden, som säger sig eftertrakta liv, inte död, vilket han säger sig vara full av själv.) Vare nog nu! Att envar är uppfylld av sin idiosynkrasi räknar jag väl inte in i det abnorma, likväl slår en sådan reaktion mig i sinnet på den ömmaste punkten och jag står som förlamad tills glömskan något läkt mig och jag åter kan röra mig bland de rörda. Men ännu noggrannare räknat är väl abnormiteten normalitetens grundval, utan vilken ingen människa funnes. Inte ens på Goethes tid skulle det slappa normaltänkandet passerat som annat än ignorans. Varför Goethe? En hållpunkt så god som någon, jag kunde sagt Jesu tid också och räknat med samma fråga.
Var klämde skon? Jag kunde inte älska henne, men älskade henne likväl, som föresats, som fixstjärna.
Du säger, jag kunde inte älska henne, lägger du tonvikten på jag, älska eller henne?
Jag kan inte älska henne och förmodligen ingen annan heller i kärlekens högre mening.
Vad kan du förebrå henne?
Inget, men den insikten förutsätter en högre hållning till världen än vad jag i stundens korthet varit och är mäktig.
Du hatar henne?
Varannan sekund.
Vad vill du främst hämnas?
Hennes illojalitet.
Du vilar således också på fundament?
Ja.
Har du varit lojal mot henne?
Nej.
Har din simpelhet inga gränser?
Den är svårfostrad.
Är hon en glad lax?
Ja.
Vad är du?
En sumpgädda.
Vad kan de vilja varandra?
Den lekande kan behöva en stunds vila, den sumpiga genomköras av en syrefläkt.
Ett scenario för framtida möten alltså.
Om du vill.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk