Kategori: Novell
Vems ögon ska hon sticka med sina blickar
Omständigheterna medger. Självledan motsvarar.
Om jag vore fallet?
I fallet fångas jag.
Min vana trogen.
Vad ska man säga om Wagner?
Prata på.
Vad ska man säga om Baudelaire?
Tja?!
Vad ska man säga om Hitler?
Hålla sig till sanningen?
Vad ska man säga om juden?
Om man är arab?
Vad skammen säger till svensken?
Håll dig på mattan!
Vad ska man säga om ruset, om extasen, om lidelsen, om livet slutligen?
Prata på.
Vad tiger jag då om?
Jag?
Man lyssnar t ex på radion.
Där pågår t ex ett samtal.
Eller en monolog uppdelad på två tre stycken.
Man blir en smula förvånad över hur väl den eller det passar in i samtiden.
Samma sak kan man förresten uppleva vad man än tar sig för att läsa eller lyssna på.
Tänker jag?
Kanske är det inte alltid lika roligt eller kongenialt.
Mitt ogillande kanske inte märktes vid det sista ordet?
Jag förflyttar mig, av slöhet eller trötthet av annat slag, i tanken bort på en väg mot glömskans trakt. Där ska jag låta mig svepas i varma lätta saker och sjunka hän bort över nästa gräns. För att mildra själva övergången.
Jag vill slippa, nu när längtan inte längre kan vila på hoppet.
Tröst, kanske, men inte hopp. Jag läser vidare och vet ju att jag inget kan hoppas, allra minst av mina egna formuleringar. Tröst, när man ändå ska leva vidare i sin hopplöshet, hopplösheten kan jag väl inte skriva, den vet jag ju inget om, som kommer av att det ändå kan sägas allt detta som jag lever i. Ord är tillvarons rättfärdigare.
Vennberg drar fler ord än Tranströmer.
Bibeln också, förresten.
Detta årsskiftessmällande, vad rör det? Det gamla året? Knappast. Det nya året? Knappast. Det rör smällandet. Inget annat.
För den som inte tyckte om det gamla året eller väntar sig något gott av det nya och avskyr smällar är det en trist historia, detta smällande.
Ja. Nej. Jag ser hans ansikte, jag läser hans poesi, jag flyr hans längtan, jag drar mig undan mig själv i hopp om bättre. I hopp? Ja, i hopp, vad annars? Men? Kom inte och stoppa mina ord i munnen! Jag känns inte vid något jag sagt, tänkt eller känt.
I verksamhet. I glömska.
Till sist ska jag kanske också ha glömt henne. Se klart där klarhet står att se. Hon, ska hon någonsin glömma? Vad ska hon nu skratta åt? Vem ska hon nu locka över relingen?
Vems ögon ska hon sticka med sina blickar? Vems hand ska hon föra mot halsen? När ska hon se sig tömd?
Ture Holmberg
Status: Guld författare
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
På spelsidor utan svensk licens kan du spela dina favoritspel och placera spel på olika sporter
Veckans författare:
Anders Berggren
Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.
På andra plats denna veckan: Klas Stenborg