Veronica såg sig om

Varför skulle jag
Veronica såg sig om efter den förlorade sonen. Samtidigt som hon tänkte att hon ingenting begrep visste hon att det inte var det rätta ordet. Antingen skulle hon nu glömma sig i en inbillning, vilket hon bara var alltför van vid eller så skulle hon vända tanken och känslan i samspelt par för att få veta vad som var det rätta, den rätta känslan och den verkliga tanken, den som ville väl genom att välja den hederliga vägen. Smal, krokig, halvt igenvuxen, sällan brukad. Ansträngningen som denna vändning krävde, kände hon som en korsett som trängde in hennes svällande kropp. På något sätt var det skönt. Det, kände hon också, var väl behövligt. För att slippa dra på sig detta trängande otyg skulle hon ta itu med kost och gångvanor. Det var nu ett beslut. På andra sidan gatan såg hon Valle komma gående. Som han inte såg åt hennes håll kunde hon ogenerat följa honom med blicken. En läckerbit, tänkte hon och lät sig berusas av omöjligheten. Hon var försakelsernas okrönta drottning. Hon hade lurat både sig själv och omvärlden under hela sitt liv. Därtill nödd och tvungen. Tänkte hon. Kanske var det inte sant? Men sant ändå. Hon visste inte. Men hur skulle hon veta? Sann, upprepade hon för sig själv medan hon följde honom med blicken de sista synliga stegen. Inte med honom i alla fall. Förargelsen steg henne upp till halsen och hon kände rodnaden. Att hon alltid. I bröstkorgen vred sig förbannelsen för att nå nedåt med sina tentakler, med följden att hennes blygd svullnade i den trånga trosan. Som självplågare saknade hon kompetent motstånd. Något annat än att fullborda sitt fall såg hon inte. Ledsam, med huvudet på trots, gick hon vidare. Ensamheten stod skriven på ryggen
Vad skulle jag svara, hur skulle jag bete mig efter en eventuell anklagelse som kanske vidrörde en känslig sak, en eventuell realitet
Börja dikta, bli mångordigt förklarande, orka hålla tätt och bevara lugnet. Vilket lugn
Varför ska han gömma sig under tatueringarna
Varför skulle han inte ha goda skäl
Varför försöker hon komma ikapp och förbi
Varför skulle hon inte dras med i förklädnadsivern
Varför skulle hon inte ha skäl att glömma
Varför skulle just hon vara sig själv
Verdi tog till sist död på sig själv. Han var en självförstörelsefabrik
Vad ska vördnaden till skaparen gälla
Vem är denna skapare? Slumpen, Gud, Mor och Far eller något/någon annat/annan
Vilken verkan det nu skulle kunna ha fört med sig
Vanligen kom han inte på några bättre tankar
Världsfrånvändheten sitter i hörnet och inväntar sin slutliga definition

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk