Yngve smidde

Jag förstod det först långt senare. Då satt jag där, bunden av försiktighet och feghet, men också och framför allt av ansvarslös nyfikenhet och brist på förmåga och fantasi. Hans lek med en tillvaro som inte stod i proportion till hans ambitioner, vilka de nu var? Svårt att säga vad som var verkligast, ambitionen, leken eller bristen på överenstämmelser. Saken var nu åter som den var, och jag var en relativt oskyldig del av den. Det stör mig. Jag kunde inte undvara den och kan nu inte dra mig undan. Folklore
Jag återkommer till litteraturen. Hur skulle världen framstå utan den? Jag ställer frågan och vill hänskjuta den till någon som kan uttala sig i ämnet. Jag inser att jag överlämnar mig åt spekulationer. De är då min värld. Som naturligtvis är för alla. Naturligtvis. Aldrig kommer vi att mötas annat än i skenet av vår frånvaro. Våra ordstigar korsar varandra. Följe kan vi aldrig slå. Aldrig. Detta aldrig. Vi jagar förgäves. Bytesdjuren kan aldrig ge annat än blygsam mättnad. På smulor och bilder bygger vi vårt liv. Vi visar upp. Vill bli sedda. Folk passerar och ler eller vänder sig helt kort bort. Ingenting är som det en gång varit. Likväl luras man av sura minnen. Vart han sen tog vägen kan jag inte uttala mig om. Han gick väl huvudfåran och kom så långt den räcker. Blomster och buskar kringgärdar, rosengalen slår hon igen dörren. Hon sluter sig. Han står vid sidan av och glor. Egendomligt. Jag lommar vidare
Yngre upplagor av sig själv önskade han sig kunna komma i kontakt med. Ändra något, lägga till och dra ifrån. Framför allt gå ett steg längre, inte beräkna, inte snåla, inte hålla tillbaka. Om han ändå hade kunnat svara sanningsenligt. Vilken underlig dröm eller föreställning.
Ytterligare ett kliv under ytan fann han det avgörande ordet: Utlevad. Bar det. Inget annat. Inte ens avsmak. Inte förakt. Kanske ändå. Hon var ju trots allt i behov av försvar. Ursäkter. Skuggor sedan hon nu slutat sminka sig. Där stod hon. Bredbent och vacklande. Som en staty av Stalin, gammelfar. Alltid denne

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk