Ytterligare

Bekännelser: Det är alltid dessa om och men och ska bara; nu har jag slabbat bort två timmar av morgonen bl. a. på att trixa med dateringen. Att sköta maskinen skulle vara det mindre om jag hade ett uns tålamod. Igår fick jag lust av den danske amatörfilosofen i svang, just när han sa att man också ska se det livsdugliga (ja, det är ju mina ord alla) i dessa tröstlösa morgnar. Det är väl också de som bekymrar mig, dvs där börjar bekymren och sedan fortsätter de över dagen fram till nästa morgon. Om just det fenomenets livsbefrämjande verkan sa han inget. Han föreställer sig det depressiva som något mer sporadiskt. Men är det gott i mindre doser måste det vara godare i större. Ju större elände, desto rikare liv.
Jag tror att jag skaffade datorn för att flytta stadens brus till sov- och skrivrummet. Det är något som saknas.
Så försiktigt larvar jag fram. Inget ord får syfta längre än att riktningen nödtorftigt
utpekats, objektet antytts så vagt att man inte ens kan kategoribestämma det. Avskyn som kommer av femtio års torskande. Man bör bryta sina vanor innan det är för sent, tror jag. I annat fall bör man göra dem till sin särskilda poäng, den i vars namn man skattat livet på dess rariteter.
Man ska väl inte beklaga förlusten av sitt minne, blott glädjas åt ålderdomens barmhärtighet, eftersom den tillhör livets trivialiteter, likväl, med den förlusten kommer insikten eller aningen om livets intighet och om inte det så åtminstone sin egen, vilket lägger den stora förnedringen till alla de mindre som jag under åren dragit över mig.
- Skam.
På vandring i staden Lund. Går över de två torgen. Bokhandeln. Saluhallen. Vem var det som gick där?
- Längtan.
Vad är det som gör att Göran Persson aldrig blir vuxen sin uppgift?
Är det uppgiften eller hans antecedentia? Sitter det någon tung mamma på hans axlar?
- Ja, det spelar kanske inte så stor roll, kanske ska man inte heller slänga ut socialdemokraterna med barnet, vi får se vad jag gör.
Man värnar om miljön, som man säger i dessa dagar. Man kommer nog att bli gruvligt besviken på den brist på gensvar man så småningom kommer att känna. Då kommer man att göra det drastiska omdopet och åter kalla liv för bio, för att sedan man stoppat in det i hyllorna vända sig till himmeln och Gud; vad man ska kalla honom återstår att se, jag väntar med relativ spänning och någon fasa på det stora religionskriget.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk