Dagen då jag såg dig

Dagen då jag såg dig, tändes ett hopp.
Hopp om att får vara lycklig och hel.
Inte vara trasig eller olycklig.
Att än en gång få känna kärlekens vibrationer.

På lektionen sitter du helt ensam och arbetar.
Ensam men så otroligt vacker. Jag kollar in dig.
För att kunna lägga detaljer på minnet,
För att kunna minnas dig när jag inte ser.
Bara plocka fram bilden.

Du ser inte att jag kollar in dig.
Du ser inte att min blick vandra, från topp till tå.
Och registrerar allt.

När jag inte kollar på dig så arbetar jag.
Skrattar och lyssnar på mina kompisar.

Visst verkar jag glad, lycklig och helt skön.
Men ingen visste om mörkret som fanns hos mig.
Den ville inte försvinna. Även fast jag blev kär.
Kär i dig förstås. Men jag ville inte att någon skulle veta.
Inte ens du skulle få veta om det.

Jag vill känna din kropp mot min.
Vill känna dina läppar mot mina.
Vill se våra blickar mötas.
Och helt enkelt vara så lycklig.

Jag hade ingen aning då att du älskade mig.
För du ville samma sak som jag.
Men hade inte mod nog att komma fram.
Du ville att ingen skulle veta att du älskade mig
Så som jag ville att ingen skulle veta att jag älskar dig.

Och så förblev det en tid…..

Författare:

Publicerat

Dela: