En annan familj, DEL 4

Hon drar upp en lapp ur fickan, “ta dig dit, där är Mildred din syster” jag kollar på lappen “borde inte bussar och sån..” hon skakade på huvudet “jag har hållit koll på detta varje dag sen du föddes!” hon vinkade iväg mig.

Bussen stannade utanför ett litet hus ganska centralt i Luleå, utanför en port stod en tjej. Lik mig. Flickan kom fram till bussen och sa något till chauffören, han ropade snabbt ut “Alva ska av!” jag kollade på klockan. Och snabbt som tusan gick jag ur bussen, tjejen stoppade mig.
“Alva Elizabeth Hope Milver?” jag nickade, hon räckte fram handen “Mildred Viola Elizabeth Milver!” jag skakade hand. Det kändes overkligt, det enda jag kan tänka på är min familj, eller dem som jag trodde va min familj. “Vad händer nu med dem som typ va min familj?” hon ryckte på axlarna “dör hoppas jag” “vad hårt?” Mildred log “dem är värda att dö” hon låste upp dörren intill lägenheten. “Okej vi ska ta oss till mamma och pappa men jag måste bara hämta Melvin på dagis.okej?” “aa men vem är han?” hon fingrade med några kort “min fyraåriga son med andra ord din systerson”
Drömde jag?

Hon smög in på dagiset för att hämta upp Melvin medan jag stod utanför och förstod ingenting. Snabbt kom hon ut med en liten pojke i handen som släpade på ett helt regnställ och en ryggsäck. Han kollade upp mot mig och jag log bara vad ska jag göra?
Hans byxor släpades i marken och blev smutsiga så jag slängde upp dem på min arm.
Den lilla killen sökte efter min hand, sakta gled hans hand in i min hand. Det kändes bra, min systerson.
“Sätt dig fram, han klarar sig själv” snabbt drar jag upp mobilen för att se om någon försökt ringa mig. 80 samtal från “mamma” snabbt knappar jag in min fyrsiffriga kod och raderar numren “vad gör du?” “inget…” jag känner igen blicken “jo tjena vad gjorde du?” “raderade mina låtsas föräldrars nummer..” hon skrattade till “okej” killen i baksätet somnade och jag försvann sakta in i mobilens värld.

Mildred fickparkerade snabbt bilen i ett litet hörn utanför en skog. Hade jag varit vid skogen för typ en vecka sedan hade tankegången bara varit tråkig ful dödstrist jävla skog. Men för en gång skull känner jag hopp, som mitt mellannamn, Hope.
Mildred knäppte sakta upp Melvins säkerhetsbälte så att han inte skulle vakna men hon lyckades inte. “Vart är vi?” jag hoppar till, ingen hade pratat på tre timmar. jag hörde hur Mildred försökte få Melvin att somna igen men allt jag kunde fokusera på var att jag kanske ska få möta mina biologiska föräldrar.
Mildred tog Melvin i handen och gick fram till mig, “kom nu” snabbt gick hon iväg men jag följde bara efter. Det enda jag såg var hennes röda lockar som svingande fram och tillbaka. Hon stannade mitt i vägen “jag tror det är här?” Båda kollade ner i kartan och sedan upp. Framför oss stod ett enormt hus, vacker trädgård och en hel by. Jag kollade på lappen Tant E gav mig, Lyckostigen 1 och sedan kollade jag på brevlådan. Lyckostigen 1, snabbt visade jag Mildred adressen och hon kastade upp Melvin på axlarna. Jag gick sakta mot dörren och plingade på ringklockan, “kan du hålla den?” hon sträcker fram sin kofta, jag la snabbt märke till en svart prick på hennes arm “har du också den pricken?” hon pekar på den “Har inte du den?” jag tog av mig jackan “jo, men varför?” “vi måste kunna visa att det är vi och alla i våran familj fick den bara när vi föddes”
En kvinna öppnar dörren, hon har dock inte rött hår.
“Bevis?”



Författare:

Publicerat

Dela: