Flaggkocken / 10 / slut

våningar hög. ' Tretton tusen hästar ' sa tredje maskinisten, ' jag har själv varit med och byggt den.' Han visade avgastermometrar, vipparmar och stötstänger, jag var lika klok. Vi fortsatte nedåt i det enorma maskinrummet, han gled elegant nerför lejdarestängerna och jag földe krampaktigt efter. Han pekade och förklarade: ' Brän-
slepumpar, lubrikatorer för cylindersmörjningen.' Sedan kom vi till de bägge stora ångpannorna med sina manometrar och vattenglas. ' Eldrörspannor sa dansken, tre fyrar i varje och de skall slaggas och slejsas, varje vakt.' Här är separatorrummet! Han pekade! ' De där stora kallas för PX:are sa han och de skall skjutas varje vakt! Han visade tjockoljefilter, smörjoljefilter, sjövattenfilter. Länsgropar, länsvatten-
pumpar och ' vatten på däck ' pumpar. Det var nästan så att jag blev yr i huvudet och allt verkade minst sagt rörigt. Till slut, när han visat mig ännu fler filter, pumpar och hjälpkärror och pekat på stora och små rör som gick kors och tvärs genom maskinrummet var det nästan att jag ångrat att jag sökt mig hit ner till maskin-
rummet.

' Startluftskompressorer!' Det började bli för mycket. ' Här har du fartygets enda kvinna ' avslutade han äntligen vår rundvandring och presenterade EVA. ' Hon går på vacuun och avgående kylvatten sa han och förvandlar sjövatten till gott dricks-
vatten.'

.........................


Jag trivdes bra i maskin och stod kvar i båten hela min elevtid. Denna min första båt, upplevelserna i den och framför allt det fina kamratskapet, betydde mycket för mig och mitt fortsatta sjömansliv.

Tjugo år och många båtar senare fick jag precis som Jösse skåning säga ' Good bye to the navy.'

Under alla dessa år i olika båtar och rederier återsåg jag bara en av mina allra första skeppskamrater...

Skriven av: Boris Söderberg