Offerkoftan

Britta och hennes syster Mariann var kallad till bouppteckning efter faderns död. Modern var avliden sedan några år tillbaka. Det fanns ett testamente efter föräldrarnas bortgång. Förrättaren läste upp att stugan var testamenterad till Mariann.
”Detta är orättvist”, sa Britta och blängde föraktfullt på Mariann.
Förrättaren var inte klar det fanns ett följebrev: ”Britta, vid två tillfällen har du fått låna större summor pengar. Vi reglerade en skuld hos kronofogden på 200 000 kr. Vid skilsmässan från Börje såldes huset med stor förlust. Vi gjorde även där en brandkårsutryckning och räddade din ekonomi med 150 000 kr. Under årens lopp har du också lånat mindre summor pengar som aldrig har betalats tillbaka. Vi har varit överens om att detta har varit ett förskott på arvet.”
Britta reste sig flyktigt, fäste blicken på ytterdörren och halvsprang.

Två månader senare var Britta kallad till medarbetarsamtal på jobbet. Chefen tog upp många positiva egenskaper hos henne. Avrundade samtalet med, att när hon brast i ansvar skyllde hon på andra och skapade konflikter. Han gav henne två val att börja i samtalsterapi på betald arbetstid eller säga upp sig själv. Hon försvarade sig med att inga fel hade begåtts av henne. Chefen var orubblig. Britta valde terapi insåg att hon inte hade råd att förlora arbetet.
Britta satt i väntrummet irriterad och obekväm, trummade med fingrarna på knäna. En kvinna i 60 års ålder kom och presenterade sig som terapeut. Hon blev lotsad till ett ljust rum med två fåtöljer och ett litet runt bord. De satte sig ner.
”Jag är här på grund av min chef. Förstår ingenting. Det är orättvist att skylla på mig när det är andras människors fel”, sa Britta och lade armarna i kors.
Vidare fortsatte hon älta om olika konfliker, odugliga män som hade kommit och gått i hennes liv, skulder och arbetslöshet.
”Du ser dig som drabbad över det du tycks tro att du inte kan styra, har jag fattat dig rätt”, sa terapeuten och såg offerkoftans järngrepp om Britta.
”Drabbad och drabbad, mina föräldrar var också orättvisa. Testamenterade stugan till min syster för att jag har fått hjälp med pengar. Hon har aldrig behövt låna, är gift med en välbärgad man. Det är inte rättvisst”, sa hon sammanbitet.
”Ibland kan livet upplevas som orättvist. Man kan också påverka sitt liv utifrån valen man gör. Enligt din beskrivning var det kanske ett sätt för dina föräldrar att uppnå en rättvisa efter deras död. Du fick pengar under deras livstid för ditt liv har kantats av skilsmässor, skulder och arbetslöshet. ”
Britta bröt ihop. Terapeuten gav en pappersnäsduk. Avslutade mötet med en ny tid och att hon tills nästa besök skulle fundera på två starka sidor och två svaga hos henne.
”Jag känner inte till några svaga sidor”, sa Britta och fingrade nonchalant i håret.
”Tänk till.” Terapeuten följde henne till dörren och förvissade sig om att det skulle bli en lång behandling eller ett snabbt avslut.

Författare:

Publicerat

Dela: