The Game

Kapitel 1 “Blodet på väggarna”

Det var efter ett tag dom hittade en ny korridor, dom gick in tveksamt och såg stora bokstäver på väggen “Go Away!!”, Röda bokstäver. Dom gick vidare och vidare.
“Det står någon där” Sa Sofia.
“Va?” Sa Amanda.
Men innan dom ens hann reagera så släcktes deras ficklampor, några minuter senare tändes dom och Sofia, som stod bakom Amanda, var spårlöst borta, tillsammans med alla deras mobiler. Vad ska dom göra nu?

*2 veckor tidigare*

Det var en tråkig kall måndag, klockan var 08:45 och en tjej vid namn Amanda som var 16 , var påväg till skolan för att ha ännu en dag av tråkiga lektioner. Hon gick på Tumba Gymnasium i Botkyrka. Det enda hon såg fram emot var att få träffa hennes bästa vänner, Sofia,Alva,David,Alex. När hon kom dit var redan Sofia och Alex där, hon gick fram och kramade dom båda och sen stod dom och pratade om hur helgen har varit.
Efter ett tag kom Alva,David dit. Sen började lektionen, matematiklektion, faktiskt en av lektionerna som Amanda inte tyckte var tråkig, för till skillnad för i grundskolan var att hon nu faktiskt förstod matten. Efter lektionen så hade dom håltimme och gick till McDonalds vid Willys förbi Tumba centrum och under en bro.
Efter maten gick dom tillbaka hela vägen och hade historia, storyn brukade vara tråkig enligt Amanda men inte det här gången. För att deras lärare, Erik Mölleryd, hade bjudit in en kvinna som har bott i Maxwell huset, Maxwell huset är ett hus bakom en kulle vid Tuna som sägs vara hemsökt, hon berättade om historien om en pojke där som hette Brian Maxwell, som dog i en brand olycka där för 80 år sen. Det var iallafall allt som eleverna hade fått veta innan, men sedan berättade Kvinnan vid namn var Ester, hon berättade att det inte var hela historien. Utan också så hade den pojken innan han brann inne, hittat sin pappas pistol, gick in i hans föräldrars rum, skjutit båda hans föräldrar, gått in i hans systers rum, som stod vid fönstret och lyssnade på musik. Han gick närmare och närmare henne och puttade ut henne genom fönstret, sedan ringde han sin mormor och berättade och sedan gick han in i förrådet och hämtade bensin, hällde det runt omkring i huset och på sig själv och tände eld.
“Och jag svär, när jag bodde där kunde jag vakna upp med rivsår, och vakna upp av att höra ett fönster krossas, ett skrik, ett garv. Jag flyttar aldrig tillbaka dit, det var dom värsta åren i mitt liv där.” Sa kvinnan innan hon åkte iväg från skolan.

Efter lektionen gick alla runt och pratade om det hemsökta huset, om hur deras historielärare kom på idén om att bjuda hit henne, och varför?. När dom satt under rasten och pratade, sa plötsligen Alva “Kan vi inte gå dit? Det hemsökta huset, det är övergivet och vi kan gå dit och kolla runt, om vi vill så kan vi också sova över om ni vågar.”
Alex sa ja direkt men dom andra var lite tveksamma, “Okej vi röstar” Sa Alex. Så dom röstade, det blev oavgjort och Amanda kände sig lättad, hon ville absolut inte åka dit. Men sedan ändrade David sin röst till att han ville åka dit så dom bestämde att åka dit i helgen. På kvällen.




Kapitel 2 “Den mörka natten”.

Det blev helg, dom hade bestämt att åka dit och mötas där klocka 20.00, så det gjorde dom, när dom kom dit så ville ingen gå först in i huset, så dom drog kortast grässtrå går in dit. Det blev Sofia. Sofia gick in först mot sin vilja och alla andra kom efter, dom hade med sig snacks och mat och sovsäckar ifall dom ville sova över, men det trodde inte Amanda eller Sofia att dom skulle göra. Alla hade sagt till sina föräldrar att dom sov hos Alva som inte hade sina föräldrar hemma, och det trodde Alva’s föräldrar också.
Dom kom längre och längre in i huset, dom gick runt i alla rummen, kollade runt. Det kändes inte så läskigt faktiskt tänkte Amanda, efter ett tag så satte dom sig och tog lite snacks och åt, satte igång ficklamporna och ställde dom så att dom lös upp rummet. Efter dom hade ätit så fortsatte dom på deras upptäcktsfärd. Sen hittade dom en korridor dom inte hade sett förut.
”Ska vi gå dit och kolla eller?”sa Alex, Alva sa ja så dom fortsatte gå ditåt, men det var då dom såg det, den röda texten på väggen,
”Go Away” med röd text som blod, efter en lång stund med tveksamhet fortsatte dom. Tänkte att det var ett skämt, ett prank för att skrämma folk. Men efter ett tag, sa Sofia: ”vänta det står ju någon där!” Sen blev allt mörkt, ficklamporna funkade inte, ingens. Och det sista dom hade hört innan det var att det står någon där vid dom, i mörkret. När lamporna tändes såg dom det, eller snarare inte såg det för Sofia var borta, ingen såg henne, dom ropade och ropade, då kom dom på att dom måste ringa polisen, men alla deras mobilen var borta, dom sprang mot ytterdörren men den var låst. Vad ska dom gör nu?
Alla hade panik, efter ett tag så bestämde dom att dom ska försöka hitta Sofia men inte ens hann dom flytta sig innan lamporna släcktes igen, Amanda fick tag på Alvas arm och höll i den, så ingen av dom skulle försvinna. När lamporna tändes, precis som förra gången, var en av dom inte där. Alex, han var spårlöst borta. Alla fick mera panik då, dom hade ingen aning vad dom skulle göra,
”Vi måste hitta en annan väg ut, så vi kan hämta hjälp.”sa Amanda. Dom andra höll med och dom letade, och letade och letade, bara väntade på att lamporna skulle släckas och en av dom skulle försvinna, och så blev det, lamporna släcktes men den här gången så tog alla tag i varandra, Amanda höll i Alva och David. Men kände hur något drog i Alva och Alva skrek på hjälp men det som drog i Alva var alldeles för starkt och Alva var sedan borta. Bara två kvar. Då sa David: ”tänk när det bara är en kvar?”
”Tänk inte så,snälla, lova mig att du håller i mig jättehårt ifall det blir mörkt igen, men nu måste vi hitta en väg ut härifrån.” Sa Amanda. Dom bestämde sig för att knyta en av deras tröjor ihop och sen knyta den runt dom så att dom satt fast ihop. Så ifall en av dom drogs iväg så följde iallafall den andra med, istället för att vara ensam kvar.


Kapitel 3 “repet”.

Dom gick runt jättelänge och letade efter dom, en väg ut, vem som helst som kunde hjälpa dom att hitta deras vänner. Ficklamporna släcktes. Dom tog tag i varandra. Båda drogs iväg. Allt blev svart.

*2 timmar senare*

Amanda vaknade, det var svart, hon hade något runt ögonen, hon satt på golvet, det var kallt och hon kände något runt sina handleder. Hon lyckades få av sig ögonbindeln. Då såg hon sina vänner sitta på olika platser i det runda rummet. Alla hade ögonbindel på sig, alla förutom Alex som redan var vaken. Han frågade henne vart dom var.
“Jag vet inte, det senaste jag kommer ihåg var att jag och David gick och letade efter er eller en väg ut, men sen blev det mörkt igen och vi drogs iväg.” Sa Amanda. “Hur länge har du varit vaken?” Sa Amanda också. Alex sa att han precis vaknade direkt innan henne. Amanda kunde nå Alva med foten och sparkade till henne och Alva vaknade och började skrika men sen lugnade ner sig efter ett tag och förstod inte vad som hade hänt. Efter några minuter så vaknade alla andra, då hördes en röst i högtalaren “Så, nu är ni alla vakna, så då kan vi börja, ses snart.”
“Vem var det där?” Frågade David. Då sa Alva att hon kände igen rösten men vet inte från vart.
“Oh my lord!, det är Erik, vår historia lärare!!!!!” Sa Alva sen. Då frågade Alex “varför han skulle ha något att göra med det här? Jag antog att det här var den lilla 10 åriga pojken som dödade sina föräldrar?”
Alva sa då: “Nej det tror jag inte, jag vet inte vad som händer men det där var Eriks röst, det vet jag.”
Just då kom Erik ut ur en dörr som var bredvid Alva.
“Hej, det var länge sen, hur har er helg varit? Bra? Min med, iallafall nu. Ni undrar nog säkert varför ni är här och vad som händer? Jag är Brian Maxwell, pojken i historien, han tände aldrig eld på sig själv. Min mormor kom och hämtade mig och vi pratade aldrig om det mer, alla tror det, faktiskt så är min mormor här just nu. Kom in hit Ester.”
Ester tänkte Amanda, det känner jag igen.
In kom då kvinnan som hade pratat och berättat historien på deras lektion, konstigt nog blev allt ganska klart för dom. Han lever, pojken lever men alla tror att han är död. Men varför?
“Ni undrar nog nu varför just ni är här, ni är här för vi ville se vilka som skulle våga ta sig hit. Ni var dom enda som vågade, ni är tuffa, efter den storyn ni fick höra så hade jag inte vågat komma hit, men nu ska vi ha lite kul. För vi kan inte låta er gå nu när ni vet att jag är Brian och hon är min mormor Ester.” Sa mannen. “Let’s begin.”


Kapitel 4 “The game.”
Dom gick ut. Det kom någon gas som gjorde så att dom svimmade av.

*4 timmar senare*

Dom vaknade upp igen, utomhus!! Alla var jätte förvirrade, tills Amanda såg att dom har några västar på sig, bomber var det första David tänkte på och det är nog rätt tänkte Amanda.
Då sa Sofia: “Vad ska vi göra nu? Tänk om dom spränger oss? Vad är klockan ens? Våra föräldrar måste undra vart vi är?”
Då fick dom alla ett sms samtidigt innan dom hann göra något annat. I sms stod det såhär:
“Hej, det är Brian, ni har rätt, det är bombvästar, så ni borde göra allt jag vill för ni vill väl inte sprängas? Jag ser vad ni gör på mobilen och jag ser vad ni gör och säger hela tiden, så försök inte skriva eller skaffa hjälp. Gör allt jag säger så kommer ni klara er.”
“Nej! Det här är helt sjukt, vad ska vi göra nu? Amanda? Du brukar veta sånt här?” Sa Alex.
Amanda sa: “Nej det brukar jag inte veta, men vi får helt enkelt vänta vänta och se vad han säger att vi ska göra istället, vi kan väll gå och äta något för min mage kurrar väldigt mycket.”
Dom gick och åt, och märkte sen att dom inte kände igen sig alls vart dom var, dom märkte till och med efter ett tag att folk klädde sig annorlunda och inte pratade svenska. Dom pratade engelska.
“Ånej Ånej,vi är i London, jag har varit här med min pappa, hur kom vi hit?” Sa Sofia.
Då fick dom alla ett meddelande igen.
“Nu ska ni få ert första uppdrag, hitta den här människan och fråga honom dom här frågorna:
Vem jobbar du för?
Vart bor och är charlie nånstans?
Här är hans plats:
22 Janet St
Isle of Dogs, London
E14 8QF
UK
Ni får en chans på er att fråga det här, annars sprängs ni. Ni måste se hotande ut, och låt honom inte sticka därifrån för vi har en överraskning sen.” Dom hade inget annat val än att gå dit där han skickade dom. När dom kom dit så såg dom mannen som var på bilden dom hade fått, dom gick fram till mannen och pratade vanligt med honom först, Amanda fick ett sms om att kolla i hennes ficka där hon hittade en pistol och en kniv och i smset stod det att hon måste ta upp den och rikta mot honom och ställa frågorna nu. Så hon gjorde det, mannen blev rädd, det såg man, tänkte Amanda han svarade på frågorna medans Alva skrev ner dom i ett sms till Brian:
“Charlie har rymt utomlands, han vet inte vart och han säger att han jobbar för Mast Ryu.”
Det var då Amanda fick ett sms igen, där det stod: “Skjut honom.” Hon visade smset för David och hon visste att hon behövde göra det för att själv inte sprängas, för hon ville verkligen inte. Hon darrade på handen och mannen hon skulle skjuta sa: “Snälla skjut mig inte, jag vill inte bli skjuten.” David vände sig mot Amanda, såg att hon grät, darrade och ville verkligen inte, han sa till henne att kolla på honom, ta ett djupt andetag, han tog tag i pistolen med sina händer på hennes och tröck av den. Ett högljutt skott ringde i deras öron och mannen ramlade ner till marken, och Amanda också. Det kom blod från både mannen och Amanda.



Kapitel 5 “två flugor i en smäll”

David vände sig mot Amanda som låg på marken, någon hade skjutit henne samtidigt i axeln, blodet forsade och det var svårt för dom att kunna skilja på om blodet kom från mannen dom precis hade skjutit eller Amanda.
Då körde det fram en bil till dom och bad dom hoppa in så att dom kan hjälpa Amanda. “Hon kommer klara sig” Sa en av männen. Det var den tanken som David hade i huvudet hela tiden för det visste han var sant. “Hon kommer klara sig.” Männen i bilen satte på påsar över huvuden på allihopa. David håller Amandas hand, han har inte släppt den enda sen han hjälpte henne skjuta.

*Några minuter och en bilfärd senare*

Efter ett tag så stannade bilen, dom tog av påsarna och satte dom i samma rum som innan, men Amanda var inte där.
“Vart är Amanda?” Frågade Alex.
“Dom tar väl hand om henne kanske?” Sa Alva.
“Så, David, vad är grejen med Amanda ens, gillar du henne eller vadå?” sa Sofia
“Nej nej jag bara, vi är vänner, hon blev skjuten, det är bara det.” Sa han då som svar.
Dom andra kollade på varandra med den där blicken som var ungefär som att säga “Ja det tror vi verkligen på.” Efter några minuter, det kändes som timmar, fulla med oro och ovetenskap. Så kom Brian in och tog med David ut. Dom gick genom en lång korridor till ett rum, där inne låg Amanda, hon levde, hon skulle bli okej. Det kom ett leende på David’s läppar när han såg henne.
“Du får gå in till henne, hon bad att du skulle komma dit” Sa Brian.
Han gick in och satte sig på en stol brevid Amanda,
“Hej” sa han.
“Hej” sa Amanda med en svag röst.
“Hur mår du?”
“Så man kan må efter man har blivit skjuten” Sa hon med ett litet garv efter.
Han la sin hand på hennes hand.
“Jag blev väldigt orolig för dig.” Han sa det med en tår i ögat. Hon la sin andra hand över deras händer. “Jag vet. Men jag mår bra, och jag har ett helgrymt ärr efter där jag blev skjuten.” Dom garvade, det kändes bra tyckte David att dom kunde garva åt det ändå. Efter ett tag kom Brian in igen och sa till David att gå men då sa Amanda att hon vill ha honom där. Men Brian började dra i David som var tvungen att följa med, på grund av västen som kunde explodera. Det han hörde innan han gick ut ur rummet var “Snälla, gå inte. Hjälp.”
Han blev tagen tillbaka till dom andra och berättade vad som hade hänt.
“Sa hon verkligen hjälp?” Frågade Alex.
“Ja han har sagt det typ hundra gånger nu, men vi måste hjälpa henne, dom kanske hjälpte henne med när hon blev skjuten men dom är inte snälla fortfarande, och jag är rädd och jag vill hem, dom kommer aldrig släppa oss, vi måste hem, vi måste försöka.” Sa Sofia.
“Du har rätt, vi måste komma upp med en plan”. Sa Alva.
Så det gjorde dom, dom tänkte och tänkte och tänkte och sen kom dom på det. Eller snarare, han kom på det.
“Juste, jag såg en knapp som Brian hade på sitt bälte, den kanske leder till våra västar?” Sa David.
Så dom kom på planen att Alva låtsas som om hon har svimmat av och dom andra ropar på Brian, Brian kommer dit och dom attackerar honom och tar knappen. Sätter fast Brian med hangfängslarna, som dom var dumma nog att glömt sätta på när dom kom tillbaka med Amanda. Alva låtsas svimma, Brian var på väg, nu gäller det. Det är nu eller aldrig.





Kapitel 6 “Knappen och blåtiran.”

Då kom han in i rummet, gick fram till Alva och började skaka henne, sparka lite lätt på henne för att hon skulle vakna, då slog dom alla honom i bakhuvudet och tog knappen, satte fast honom och tog nycklarna och hans mobil och låste dörren. Samtidigt som Alva och David sprang till Amanda. Ringde Alex och Sofia polisen som kollade deras plats och var påväg dit. David och Alva kom fram till Amandas rum och såg henne ligga där, men något var annorlunda sen förra gången hon var där. Hon låg på ett annat sätt.
“Vi måste få upp henne därifrån” Sa Alva.
“Nej vänta, något är fel, dom satte några kablar på mig, snälla rör mig inte. Jag tror att dom kommer spränga mig.” Sa Amanda med tårarna i ögonen.
“Nej. Jag kommer inte låta dom, och vi har knappen, polisen är påväg hit så vi väntar på dom.” Sa David. Amanda nickade och han torkar tåren på hennes kind det var då han såg det, hon hade en blåtira runt ögat och blåmärken som hon inte hade där innan när han var där, hon vände kinden bort från honom men han sa att det är okej. Dom höll hand igen, precis som förut. Polisen kom och tog iväg Brian, och hans mormor Ester, dom la filtar runt ungdomarna och desarmerade bomberna runt dom och Amanda. Amanda ställde sig upp och hängde sig mot David, där hon kände sig trygg.
Dom fick sina mobilen tillbaka från Brian som poliserna hade hittat och sen ringde dom sina föräldrar och berättade vad som hade hänt, dom tog det tidigaste flyget tillbaka till Sverige och hem till sina familjer, förutom Amanda. Hennes föräldrar hade åkt iväg på en resa och kunde inte nås för att dom var påväg hem med flyget fick hon veta, så hon stannade med David hemma hos dom medans det, det var också samma natt som David och Amanda blev tillsammans. Den här händelsen förde dom nog närmare varandra.

*Några månader senare*

Det var en vanlig tråkig måndag. Amanda var på väg till skolan till vanliga tråkiga lektioner. Förutom att det var inte en vanlig måndag, för hon gick hand i hand med David, sin nya pojkvän, och skulle träffa sina vänner i skolan. Dom kommer aldrig komma över det som hände med det har säkerligen gjort dom närmare varandra.



Slut!


Författare: Alexandra Nordman.


Författare:

Publicerat

Dela: