Att vilja behaga men att ofrivilligt beklaga

Förlåt,

för min dåtida auktoritära, hårda utstrålning
du stal varje del som utgjorde min identitet
det finns inget alternativ till fosterställning
en mentalitet med allt annat än stabilitet

Förlåt,

för min krackelerade, förstörda bröstkorg
bakom sprickorna finns ett blödande hål
eventuellt ett bevis på livets all hjärtesorg
som spår av en tatueringsnål utan vittnesmål

Förlåt,

för att jag är en misslyckad, invalid individ
som inte förtjänar mer än dina piskande slagord
men som alltid kommer stå mina kära nära bredvid
trots att jag är omgjord kan jag mina nyckelord

Förlåt,

för mina skavda, odugliga vingar
ett ansvar att skydda mina själar från världen
min närvaro tycks enbart leda till försvagningar
ni förtjänar att uppleva den obekanta sinnesfriden

låt mig ta knivbladen i ryggraden
ärrvävnaden som påminner om överlevnaden

låt mig hantera avskeden och bära era lidanden
som gömmer sig bakom blockaden och fasaden

nu är årsitden då ciagrettglöden agerar lättnaden
den tillfälliga utfyllnaden som förstör vällevnaden

maskrosbarnen vet ingen annan flykt än rakbladen
den bristfälliga omvårdnaden för att förhindra blodbaden

Förlåt,

för att min enda önskan var att behaga
få laga dem i min närhet som är sinnessvaga

defentionen av mig är borta vilket jag måste godtaga

så tyvärr blev det ingen hjältesaga
enda som kvarstår är att beklaga

Författare:

Publicerat

Dela: