Det bara va

Det bara va

Dina ögon såg in i mina.
Mina såg in i dina.
De fyllda av kärlek och lycka va.
Ingen av oss något sa.
Vi bara var.
Det som då fanns ska alltid i mitt hjärta finnas kvar.
Jag såg aldrig dig som min.
Du såg aldrig mig som din.
Vi bara va.
Vi behövde inte varandra äga och ha.
Allt som behövde finnas där, var vi, det var du och ja.
Även om det inte så skulle förbli var da.
Så var det ändå vi just då.
Jag önskar att det kunde bli mer än så.
Det var vi, det var jag och du.
Jag önskar att det kunde vara så också nu.
Vad har livet för mening om den man älskar inte borde hålla kär?
Vad har livet för mening om inte du är här?
Vi levde för varandra och den tid som då var.
Även om jag visste att jag inte för alltid skulle få ha dig kvar.
Så söker jag fortfarande svar.
Svar på den gåta, som undrar varför vi inte båda kärleken kan förlåta.
Förlåta kärleken som oss båda svek.
Förlåta den för att den gjorde oss så vek.
Förlåta den för att vi lärde oss att behandla den som en lek.
Men det kanske ändå inte var fel.
Det kanske inte just då var så lätt.
Men kärleken kanske gjorde det för våran skull.
För att vi till slut skulle hitta rätt.
Vad är meningen att det ska bli?
Ville kärleken bara visa oss att det skulle vara vi?
Med alla svek och sorger, all lidelse och smärta.
Ville den bara visa var vi hörde hemma.
Svaret var i varandras hjärta.
Men bara din själ och ditt hjärta befinner sig här.
Och bara min själ och mitt hjärta befinner sig hos dig där.
Det är inte lätt att på avstånd hålla någon kär.

Författare:

Publicerat

Dela: