Lik ett tecken.

När diktaren har lagt sig,
platt för all överhöghet,
går solen för evigt i moln.
Tankens tråd har brustit
och en total förmörkad tillvaro,
utan vett och sans breder ut sig,
bland människors barn.

Det skrives sanningar med poetens penna,
dess silverhår, pennans,
bereder rum med reservoarpennans vassa spets,
dess mjuka träskaft som i en dröm.
Den väcker med sitt raspiga ljud.
På en bit papper bereder den rum,
för det fantastiska när det är som bäst.

Även i sömnen diktar,
tänker och skapar poeten.
Skalden med aldrig kluven penna,
tar främsta platsen genom sin ödmjuka tro.
Den; att det som formas i mörkret,
är vad ljuset bäst behöver.

Lik ett tecken,
för det gives inget annat än Jona tecken,
får förklaring vänta,
till dess den kan tolkas på himlens skyar.
Där blir den synlig för alla.

Författare:

Publicerat

Dela: