Publicerat
Kategori: Novell

Preteritum 1

Preteritum

I

Då den historia jag, på de härpå följande arken, har för avsikt att återberätta, tog sin egentliga början var jag fortfarande icke fyrtio fyllda men kände mig, detta faktum till trots, redan som en gammal man. Till och med de långsamma promenader jag varje morgon, under många års tid och oavsett väderlek haft för vana att låta inleda dagen med, hade jag nu börjat uppleva som ansträngande. Den senaste tiden hade jag rentav under mina strövtåg upplevt en märklig känsla påminnande om ett slags förvirring och i samband med dessa plötsliga, vad jag i brist på bättre väljer att beskriva som anfall, erfarit en obestämbar förnimmelse av min organisms stundande och slutgiltiga förfall.
Den dag jag nu står i begrepp att lyfta fram ur minnet lämnade jag min våning, såsom jag idag minns det, vid tiotiden på förmiddagen. Kanske var klockan något över tio kanske hade den ännu ej slagit, konstateras kan dock att detta bör uppfattas som en detalj av mindre vikt för berättelsen, vilken vi till följd därav kan lämna därhän. Av större vikt, rentav av avgörande betydelse, är det faktum att jag valde att styra mina steg mot söder och ej mot norr som jag vanligtvis gjorde. Varför jag avvek från den vanliga rutinen vet jag icke, kanske var det en ödets nyck, kanske en ögonblickets impuls eller var det så att jag helt enkelt ville undvika få den kalla vinden från norr att kämpa emot. Det jag klart och tydligt minns från denna morgon är vinden och de kalla regnstötarna samt den grå ton i vilken omgivningen bäddats in. Tvärtemot den anonyma massan av fotgängare i vars ansikten man allt som oftast kan utläsa en fördömelse av senhösten har jag alltid förstått att uppskatta denna årstid, och att få vandra i detta grå, ensam med mina tankar, är mig en kär sysselsättning.
När jag efter vid pass tjugo minuters promenad, tvärs över gatan, mitt emellan ett skrädderi och ett skomakeri fick syn på en pappershandel var min första tanke att den tedde sig allt för oansenlig för att innehålla något av intresse. Men kanske föll jag ännu en gång offer för en ödets nyck, kanske var det så att jag för en stund önskade söka skydd för vinden och regnet eller kanske var det så att det nu plötsligt, efter att jag under närmare ett års tid icke författat en enda rad, fanns ett frö av skaparlust som grodde i mitt inre. Att jag återigen efter nära tolv månaders apati och tystnad närde ett behov att fatta pennan och att jag för att manifestera denna groende lusta behövde en ny uppsättning arbetsredskap. Hursomhelst valde jag att styra mina steg över gatan och fram till butikens entré.
Bakom disken satt en åldersstigen herre som när jag öppnade dörren tittade upp från den anteckningsbok i vilket han med tillsynes djup koncentration förde anteckningar. Han välkomnade mig med en nick, men innan jag hunnit återgälda denna hälsning var gamlingens huvud åter riktat mot anteckningsboken.
Då jag började min upptäcktsfärd i butiken slog det mig plötsligt hur tyst och stilla där var. Stillheten var så påtaglig att jag kunde höra ljudet från gamlingens penna då den rispade mot pappret och varje gång jag tänker tillbaka på denna morgon är ljudet från den där pennan alltid det första jag minns. I den mån den historia jag nu är i färd med att återberätta överhuvudtaget rymmer någon som helst mening så tror jag att det var här den tog sin början – under loppet av de få sekunder då ljudet från pennan var det enda ljud som fanns kvar i världen.
För att vara en så till synes anspråkslös butik var urvalet anmärkningsvärt innehållsrikt och jag kunde icke annat än bli imponerad av den omsorg med vilken den gamle mannen tycktes sköta sin rörelse. Min blick fångades nästan genast av en hylla vilken avsatts för mer exklusiva varor i vilken låg placerat en rad anteckningsböcker med omslag i något textilt material och i samma ögonblick som jag höll en av dem i mina händer visste jag att jag aldrig skulle lämna denna butik utan att först ha blivit lycklig innehavare av ett exemplar.

Skriven av: Preteritum 1

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Christoffer Andersson