Publicerat
Kategori: Novell

Preteritum 11

”Mitt namn är Schwartz, men detta saknar betydelse, ni känner mig icke. Sanningen är den att jag aldrig existerat och att jag saknar en framtid likväl som ett förflutet.

Jag måste vara vaksam. Jag skriver dessa rader utan Greys vetskap. Vad som åstundar vet jag icke men dessa rader, denna förbannelsetavla, måste formuleras och därefter, hur vet jag icke, på något sätt lämna detta rum.

Fångad i den cell som livet LeBrun blivit mig, framlever jag mina dagar avskild från verkligheten. Ett liv vilket endast låter sig manifesteras i form av ord. Med ordens hjälp har jag sökt skapa en tillvaro åt en död man, men med vilket resultat? En cell omgärdad av murar, en cell från vilken jag icke kan fly.

Trettio år har jag ägnat en syssla inför vars meningslöshet jag icke längre kan blunda. Jag har sökt ge liv åt en död man. I trettio år har jag dag för dag fört journal över en postum tillvaro. En uppgift jag ålagts och från vilken jag aldrig kan undkomma med livet i behåll.

Jag skriver, men likafullt är det icke jag som skriver. Handen är min, pennan är min, men orden… denna ständiga ström av vokaler och konsonanter.
Jag har blivit till en annan och även om jag skapat en mångfald texter kan ingen av dem sägas vara min.

Jag uppfattar icke LeBrun som ansvarig, tvärtom. Jag ser honom som ett offer. En man som plötsligt tvingades till insikt om faran med språkliga aktiviteter. En man som, tyvärr allt för sent, insåg att litteraturen icke är att betrakta som ett tryggt avgränsat rum.
Nej, ansvaret vilar helt och fullt på en man vid namn Grey. En man om vilken jag ogärna talar.

När allt kommer omkring tror jag icke det var den stora sorgen som fick mig att ta det livsavgörande steget – att födas. Sorgen var givetvis den utlösande faktorn men med sorgen föddes även en insikt. Plötsligt förstod jag behovet av att skapa ett intet. Ett rum till vilken jag måste förpassa Grey och där hans möjligheter att påverka tillvaron, för all framtid upphävts.

LeBrun hade givetvis, om han tillåtits leva, förblivit Grey. Någon separation hade knappast varit att vänta. Troligt är att LeBrun kommit att leva det liv jag skapat i min journal. Att hans liv blivit till en berättelse där varje kapitel format sig likt en närmast identisk avskrift av det närmast föregående. En berättelse om en man som sitter i ett rum och skriver.
Men möjligen har jag fel. Möjligen saknar min journal någon av de oväntade intriger vilka så ofta blir till en del av livets dramaturgi.

Beskriva Grey? Nej detta är icke möjligt.
Till hans fördel kan sägas att han är omvittnat skicklig med pennan men detta är allt… och jag borde lika fullt dödat honom då vi först möttes.'

Skriven av: Pierre Bouleau

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa.

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson