7 minuter i himlen

Varför leka med livet när man kan leka med döden?
Ingen fattar hur levande man känner sig när man är ett dött ljus som fortfarande behåller glöden.
Jag tar ett djupt andetag innan jag tar det första klivet,
Ibland så måste man lämna jordelivet.
Alla tror att alla som har huvudena bland molnen är de som borde skickas iväg,
Men sanningen är att dom är de ända som har en flyktväg.
Men själen kan bara fly tills den träffar på en tjock stenmur,
Då den fattar att den fortfarande är i en bur.
Men ibland hinner den inte ta sig ut,
Den går tillbaka när den är helt slut.
Och de som tar sig ut måste fortfarande kämpa för sin plats i världen,
En kamp så svår men den är ändå värd färden.
Vart är jag undrar du nog,
Är jag instängd eller springer runt glatt i en skog.
Mitt hår svajar fast att det inte finns någon vind,
Mitt hår klistrar sig fast på min kind.
Mina sår renas och blodet spolas bort,
Detta är det enda som ger mig komfort.
Olika former i olika färger är allt jag ser,
Det får mig att må illa men jag kunde inte fråga om mer.
Jag känner mig fri när ljuset jag ser inte kommer från denna värld,
När dess vänliga strålar skär igenom min trasiga själ som ett svärd.
Men istället för att döda så läker den mina inre sår,
Men de yttre fortfarande blöder och färgar mitt trassliga hår.
Varje gång ljuset är allt jag ser så tror jag att jag är utanför Guds dörr,
Men det är bara någon som drar mig tillbaka och kollar på mig som om det aldrig har hänt förr.
Ingen tycker om det jag gör men det är inte dags att säga adjö,
För jag gillar bara känslan att vara döende och inte att dö.
Allt jag behöver är mina 7 minuter tills någon hjälper mig tillbaka.
Det första jag ser är ditt ansikte och alla känslor som bara jag kan orsaka.
Jag är inte galen, jag tycker inte om att se er gråta.
Förlåt att jag är ett misstag, förlåt att jag är en enda stor gåta.
Jag vet att du ibland vill trycka tillbaka än att hjälpa mig ut,
För att få slut på mitt dagliga lidande? Och låsa in dig på vårt rum för ditt dagliga tjut.
Var det jag som förstörde dig med?
För varje gång du såg mig så här så var det en del av dig som avled?
Jag kan bli bättre, det kan jag lova.
Så att du äntligen på natten kan sova.
Ge mig bara 7 minuter.
Utan att någon gråter eller sirenerna tjuter.

Mental kamp

Jag är en 16 åring som älskar att skriva och hoppas på att en dag bli författare. Jag skriver historier hela tiden och blir inte hindrad av min psykiska ohälsa ^^
Mental kamp är medlem sedan 2015 Mental kamp har 15 publicerade verk