Älskade morfar



Visst gjorde det ont när knoppen brast
för blomman var inte färdig att slå ut
och de gröna bladen hade redan vissnat
Vattnet var brunt och luktade unket
och vasen hade en spricka under örat
Det sipprade ut lite vatten på duken som mormor sytt
och jag minns just den speciella dagen

-Jag måste berätta en sak Vilda, sa mormor
men du skall inte vara ledsen
Morfar finns inte längre här hos oss
han har rest till änglarna
dom änglar jag berättat för dig i sagorna
Jag hörde knappt vad mormor sa
och det kändes som nån lade ett stort blött skynke över mig
så långt bort var hennes röst och så tyst
Det snurrade i huvudet och i öronen susade det
- Vilda ropade mormor och lät som hon var någon annanstans
men jag kunde inte svara för munnen var alldeles torr

Jag tänkte på morfar och hans stora hatt
den hatten som han alltid hade på sig på alla kort
Min ängel kallade han mig, min älskade ängel
min älskade morfar, var är du nu
Du som alltid tog mig i knät och kramade mig
du som sjöng och bad aftonbön med mig

Vem skall nu göra det om du är hos änglarna
och vem skall berätta alla sagor du brukade berätta
Vem skall gå hand i hand med mig på stan
och vem skall leka post i ditt rum med mig
Morfar du måste komma tillbaka så att jag blir glad igen
mormor ropar ännu en gång och lyfter på filten

Jag hör inte längre vad hon säger utan ser bara hennes läppar röra sig
sen ser jag att hon gråter och torkar sig med en näsduk
Då kryper jag fram och sätter mig i hennes knä
- Gråt inte mormor, var inte ledsen säger jag
-Jag tror inte morfar vill att vi skall vara ledsna
- Kom mormor så leker vi post i rummet
Då kommer morfar bli glad
sen tar hon min hand och vi går genom hallen

Just då när vi kommer in i rummet ser jag en stjärna falla
-Titta mormor, morfar skickade ner den till oss
så ser hon på mig och säger
- Älskade Vilda, jag älskar dig lika mycket som morfar gör
glöm aldrig det

Författare:

Publicerat

Dela: