ÅNGERGÅVA



ÅNGERGÅVA

I mörkrets förlåtande dunkel
lyser dina skuldror vita,
din bön du ber
med tärda kinder.

Efter vaknatts långa kamp,
rister din kropp av ångest
eller är det tidig morgonkyla.
Blek och tanig åter du ber, ber
med tysta läppar.

Knäfaller vid din säng
ditt altare, din offerbädd.
Tänker endast på din Gud,
viskande tyst i förtvivlan.
Herre rädda min själ.


Författare:

Publicerat

Dela: