Barnets känslor

Varför använder vi inte barnets känslor inom oss
när någon gör oss illa gråter vi inte

vi biter ihop tänderna för att inte visa att vi blivit sårade

kroppsligt som själslig

När någon ger oss en komplimang

låtsas vi att vi inget har hört eller avfärdar den

När vi beundrar någon säger vi inget utan blir avundsjuka

när vi inte tycker om någon ler vi ändå med hela ansiktet

när vi inte trivs och vill rusa iväg stannar vi ändå kvar

när det känns att något är fel säger vi inget utan tiger och lider

Istället för att ta fram barnets spontanitet och lekfullhet

döljer vi oss bakom våra masker och spelar våra spel

Vi gömmer skrattet gråten och ilskan

vi blir stela kalla gråa sura och trista

istället för mjuka varma glada och färggranna

Vi går miste om allt vackert omkring oss

och blir rädda för varandra

Vi lever kvar i relationer som för längesen har dött

eller stannar kvar på jobb för att vi inte vågar byta

och tänk när någon frågar hur vi mår

då måste vi ta på den stela masken

och hoppas att ingen märker det

och i värsta fall märker vi inte ens det själva

Allt som vi stänger inne kommer till slut ut

själen kollapsar eller så blir vi sjuka kroppsligt

Nej våga känna och våga ändra och hoppa

hoppa rakt ut i det okända och tänk

Allt blir bara bättre

Författare:

Publicerat

Dela: