Bultande hjärta sanningens smärta

Dina ögon är som ett stopp ur som får hela världen att stanna, man känner lyckan när man ser in i dom, ditt leende är som en vind av den lenaste sanden mot min kind känner ett rus som ett brus när du ler jag vill ha mer. Dina kramar e som solens sköna strålar hoppas inte att jag får tårar för när jag inte längre ögonen ser något mer eller leendet märker så släpper du kramen och jag ramlar ur ramen. Jag inser vem du e allt du inte ser hur kan man känna så fel önskar att du kunde se kanske förstå hur jag mår. Jag skulle vilja berätta allt det du inte vet allt som jag ser men det skulle ändå inte få dig att se lyckan i mina ögon eller känna ett brusande rus av mitt leende eller känna solens strålar när mina armar omfamnar dig så som det känns för mig. När vi adjö efter dagen säjer förvandlas den st
oppande klockan till en rullande boll och den lena sanden till en vass blött grus hög mot min skära lilla kind och dina fantastiska sol kramar blir som vassa knivar in i mitt bröst snart är det höst.
Det finna så mycket jag är rädd för och mycket som jag önskar du passar in på båda, jag önskar att jag vågade berätta, lätta mitt hjärta men det är så svårt, jag vet att du förstår mer än vad jag tror. Det är det jag är rädd för att riva muren som håller oss isär. Jag vill inget hellre än att du ser mina ögon, förstår mitt leende och känner min kram, hur jag i egentligen aldrig vill släppa men det är ovissheten som får mig att göra det . Jag vet att man inte kan ändra känslor hur mycket jag än fattar att du inte vill se mina ögon, förstå mitt leende och känna min kram så kan jag inte ändra på hur jag ser på dina ögon, ditt leende och dina fantastiska kramar!
Lika mycket som jag älskar att känna stopp uret, den lena vinden och dom fantastiska kramarna som du skapar så är det även du som hjälper mina demoner att vakna. Jag är så kluven du förstör mitt sinne du ligger bakom ordet kaos hjälp jag behöver balans inte distans fan att du är hans. Jag önskar att jag var stark kunde glömma bort att du fanns men när verkligheten kommer i kapp och jag får chansen att sudda ut distansen, träffar jag dig och känner bara dom rullande bollarna under fötterna, det kalla gruset mot mina kinder och när du på några meters avstånd får syn på mig och ögonen möts kommer kniven rakt in i mitt bröst önskar att det var höst. Jag stapplar dom sista meterna fram till dig du säger hej och ler jag e nog ganska stel.
Vet inte längre vem jag e men du får mig att le, önskar att du kunde se hur det blir för mig, du tar det som en lek men jag e inte med, du tror att du förstår hur jag mår men snälla inte ens jag gör det, ah det här e så jävla fel jag vill skrika, riva, visa hur det känns, hur det bränns när du kollar in i mina ögon och ler du tror att du ser men nej du har så jävla fel jag orkar inte mer. Önskar att du var sann inte bara försvann, önskar att du kunde vara ärlig inte för att jag inte vet men kanske att du
skulle fila ner knivarna om du sa som det var. Jag skulle kunna tänka inte bara vänta fan vad jag längtar, det e så sjukt att allt e du. Det e du som får min mun att kratta och tårarna att rulla, mitt hjärta att bulta och att brista du styr allt
du e min balans, mitt sinne, mitt minne mitt hopp, om du Bryr dig det minsta så berätta sanningen den vi alla redan vet. Jag vet att det kommer smärta men jag vill ha tillbaka mitt hjärta.
Av Kim Gustafsson.

Författare:

Publicerat

Dela: