Den kärlek du gav

Den kärlek du gav var som en varm mjuk filt
Du lade den ömt över mina bara axlar
Viskade i mitt öra - Jag älskar dig
Jag vande mig att ha dig här hos mig
Tiden stod stilla och dagarna var långa
En vinter och en sommar var du mitt allt
Min lyckosten min älskade vän
Med en röst så mjuk och len som sammet
och sången du sjöng fyllde mitt hjärta med kärlek

Men värmen försvann och det blev kallt
Filten var nu sträv och hård
Ditt ansikte hade förändrats
Och skrattgropen i din ena kind syntes inte längre
Djupa fåror fanns runt din mun
Den mun jag kysst så många gånger
Din röst var förändrad och jag kände inte igen den
Den var hård och kall och jag rös

Jag förstod att det var dags att gå
Men hur skulle jag kunna lämna dig
Hur skulle jag ta mig härifrån
Jag planerade i dagar och nätter
Packade några saker då och då
Du skulle inte få veta
Inte förstå att jag var på väg

Nu sov du tungt efter vinet du druckit upp
Jag släckte försiktigt lampan i rummet
Tog väskan jag packat i smyg och gömt
Lyssnade efter dina andetag
Stängde dörren tyst och försiktigt
Tittade in genom fönstret och såg att du sov

Nere vid bryggan startade jag båten
Såg mig om en sista gång
Visste att jag aldrig skulle återvända.

Författare:

Publicerat

Dela: