den lilla flickan

Det var en gång en liten flicka. Den lilla flickan trodde att hon var mogen och flyttade upp en klass. I den nya klassen fick den lilla flickan en del vänner. Den lilla flickan fick två bästa kompisar som hon var med. Dem solade och låssades vara vuxna. Töntigt tycker många men den lilla flickan övertalade dem. Dem var så coola. Den lilla flickan blev populär. Det hade den lilla flickan aldrig vart förut. Jag tror till och med att den lilla flickan blev kär. Men en dag började den lilla flickan bråka med fel personer och då kunde inte ens flickan syster hjälpa henne. Den lilla flickan hade nu bara en kompis kvar. En kompis som ställde upp i vått och torrt. Den kompisen det var jag. Jag ställde upp för den lilla flickan och förlora mina riktiga vänner. Jag och den lilla flickan blev utnämnda till skolans största bichar. Den lilla flickan blev stolt. Jag blev ledsen. En dag fick den lilla flickan för sig att byta skola så det gjorde hon och sa till sin mamma att hon var mobbad. Vilket hon inte blev.. den lilla flickan bytte skola och börja en större skola i den lilla staden.. För att bo ute på landet stod nu på den lilla flickans ute lista. Det gjorde vi också. Den lilla flickan fick nya kompisar och hatade oss på hennes gamla skola vilket sårade oss. Jag försökte att hålla kontakten med den lilla flickan men den lilla flickan svarade inte när jag ringde svarade inte när jag skrev till henne och när vi mötte varandra i den lilla staden gick den lilla flickan bara förbi mig. Det sårade mig djupt och jag förstod att den lilla flickan inte ville ha med mig att göra.. det var flera år sedan den lilla flickan sårade mig. Det sägs att tiden läker alla sår men jag säjer att gamla sår kanske läker men ärren finns alltid kvar..
Den lilla flickan vet nu att jag vet att hon hatar mig vilket hon använder. En av mina bästa kompissars mamma känner den lilla flickans mamma och en dag när min kompis var hemma hos den lilla flickan så sade den lilla flickans mamma:
- Berätta nu inte att du känner oss nu när du börjar sjuan du kan bli mobbad som min lilla dotter. Hon hade inte gjort dem där tjejerna något och dem bara gav sej på henne….
Det tycker jag är lågt, och när jag möter den lilla flickans stora syster i korridorerna på skolan som jag går i nu så viskar hon alltid nått dumt åt mej. Men jag tar inte åt mej. Jag bryr mej inte. Jo det kanske jag gör men inte så att det syns. Men djupt inne i mig i min själ det är där inne det sätts spår…



Glöm inte att säga det lilla viktiga ordet som aldrig är för sent att säga. Det lilla ordet är:



FÖRLÅT!





kjam

Författare:

Publicerat

Dela: