Den lilla stugan i skogsgläntan

Det var alltid så kul att komma ut till landet. Det lyste av vitsippor överallt där man tittade. Enarna var stora och mäktiga. Mitt i gläntan låg det en röd liten stuga, där bodde du och din man. Där var Ni, så gott som alltid.

Du var lite ”speciell”, matade ofta fåglar, från din hand. Igelkottar med ungar alltid till dig, kom på besök. Till och med ormen, skulle vi ta hänsyn till. Du värnade alltid, om allt, som fanns i vår hage. Blomma efter blomma, du planterade. Stenpartiet nedanför huset i gläntan, lyste alltid, så mäktigt fint.

Lycka var att få följa dig, för att köpa mjölk hos bonden, en bit längre bort.
I bland efter vägen till honom, så plockade vi smultron, och satte på strå.
Fyllde sen på mjölkhinken, och hälsade på, hönor, kossor och kalvar.
Mitt i dom gyllengula fälten efter vägen, lyste det blått här och där. Det var den ljuvliga blomman blåklint, som lyste, så blå och fin.

Vi var tre tjejer ibland, och jag hade fått lov, att låna Eran tandemcykel.
Måste ha sett roligt ut, när vi kom cyklandes fram. Vi upptäckte, både det ena och det andra efter vägen. Fort gick det också ! I bland blev det nog, någon vurpa, då och då. Det var bara att plåstra, och sen att fortsätta.

Tur att jag ej var så lättskrämd, för du älskade att skrämma upp vissa barn. Du berättade den ena hemska historien, efter den andra. Stört omöjligt att ligga i tält med den ”tuffa” kompisen, som snart, var inne i stugan hos dig.

Sen att få sitta, i din vuxna sons rum, och bläddra i hans alla gamla serietidningar, det var en riktig fröjd. Kommer också, så väl ihåg den gamla fåtöljen som stod där. Den som gick att dra ut, för att bli en säng !

Det är endast i minnet, den lilla stugan i gläntan, nu finns kvar, liksom du. Ofta jag kan tänka tillbaka, på mina ljuvliga barndomsbesök hos Er, på landet. Minnet av den lilla stugan, mitt i skogsgläntan, är väl bevarat.

Skriven av: Ann-Britt Berglund