Dessa veckor?

Säg till mig att du erinrar dig om dessa veckor? Eller de åren då vi var föda för livet men för andra något mer separerande. Kategoriserad uppdelning. Det var det de trodde....
Då vi var oron i världen, den tid då jag fortfarande hade satt spår i ditt liv.
Energin flödade, det var som att livet i den sekunden lät vår kärlek skiva sig ned så djupt i mitt hjärta.
Det brinner i mitt sinne, O denna ljuvliga plåga.
Jag var den bästa kärnan det var mig du ville smyckra vid ditt bröst eller ditt hår samt dessa kolossala glänsande ögonkast. Du var som ett konstverk och drömmen i min fantasi. Utopin finns ej tyvärr. Hos oss båda var det som att alla pusselbitarna hittades. Du saknade något som jag hade, om det var styrka eller om det är en svaghet, vad vet jag?
Det tråkiga för oss båda var att det som bar oss genom mörkret inte var tillräckligt starkt för vår egen uppoffring.
Du var stjärnorna i mitt seende.
Men säg mig, det var du som var skuggan där borta?
Du var den ljusblåa fjärilen som från livets alla blommor surrade? Och befriade mig?
Du darling minns du? Säg mig, hur var våra hemliga träffar enligt dig? Hur var spänningen oss emellan vid varje välfunnen anmärkning? Blickar gester provocerande ord från kvällar? Ack jag såg allt när vi möttes i de vida salarna det var en fest för dig.
Hemligt tigande och tunga långa hårda famntag och kyssar, ljuva kyssar som endast sitter fast i vår undermedvetenhet. Men visst sprakar det blickar sjunkna till hav? Visst vill du att våra kroppar ska sammangjutas?
Men dina blickar mot mig fick mig att sjunka i det hav som med sitt svallande mellanrum inom oss lyfte sitt ströminstrument. Nu var det forskande och tända klara ljus.
Luften exploderade. Snälla håll kvar till mitt hjärta, jag älskar dig.

Författare:

Publicerat

Dela: